Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lit ter aturanmälan.
91
komna anvisningar. Alla exemplen äro naturligtvis ytterst noga
bestämda till fyndort och tid, annars hade författaren ej varit
Carl Wahlund. Fyndorterna äro de mest växlande i den
modernaste litteraturen och förråda en storartad beläsenhet med
aldrig hvilande anteckningspenna, liksom också de talrika, ofta
öfverraskande hänvisningarna till den ifrågakommande
vetenskapliga litteraturen.
För franska språkets vidkommande får man det intrycket,
att lika behöflig och nyttig mången nybildning på -isme eller
-iste är, lika olämpligt är det att använda sådana i stor mängd
eller med klumpig form. Det är just icke smakligt, när man
ser något sådant som courir les nouveautés, comme un pur
lendemainiste, soiriste ou*) autre aristarquiste, eller när man
påträffar ord som décentralisationnisme.
Det kan i förstone väcka förvåning, att prof. Wahlund
citerar (s. 32) anglo-normandisme och anglo-normannisme från
svenska författare, som skrifvit på franska. Men prof. Wahlund
är sannerligen ej den, som låter imponera på sig af så svaga
auktoriteter. Det förra ordet får sitt berättigande genom
upptagandet i en recension af Gaston Paris; det senare genom
användning i enskildt bref af samma auktoritet. Det förra
förhållandet är af Wahlund anfördt, det senare var af honom kändt.
Några anteckningar om användningen af prepositionen a
vid det direkta objektet i spanskan. Af Ake W:son Munthe
(s. 37—58). Den allmänna regeln, att spanskan använder
(enligt vulgärlatinskt föredöme) prepositionen â framför personligt
ackusativobjekt, ej framför sakligt, korsas som bekant af många
specialregler. Grammatikförfattares olika framställningar af dessa
förhållanden strida ofta skarpt mot hvarandra och mot faktiskt
språkbruk; och d:r Munthe underkastar dem en behöflig kritik.
Han vill därjämte gifva positiva bidrag till frågans lösning, och
hans synpunkter äro utan tvifvel riktiga,
Det synes mig emellertid hafva varit önskligt, att
författaren bland sina kritiserade föregångsmän i frågans behandling
beaktat äfven Cuervo. Denne har icke blott särdeles
förtjänstfullt omarbetat Bellos grammatik (år 1896) utan äfven i sitt
Diccionario de construccion y regimen de la lengua castellana
gifvit den enda befintliga specialafhandling öfver det här i fråga
varande ämnet (första artikeln i tom I). Det är icke troligt,
att d:r Munthe kommit till väsentligt andra resultat efter råd-
*) I originalet (s. 24) an, troligen denna afhandlings enda
tryckfel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
