Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Lit ter aturanmälan. 92
frågandet af Cuervo, men man hade känt mera trygghet vid
hans framställning, om han varit i tillfälle att jämföra den med
Cuervos mera genomgående än här kan blifva fallet.
Inledningsvis kritiserar författaren i en not (s. 40, n. 2)
Nyrops regel, som med personer sammanslår djur; med ali rätt,
och Cuervo har redan sagt (Dice. s. 12, mom. f.), att bruket af
â är fakultativt vid appellativ, som betecknar djur, regel vid djurs
nom. propr.
Den i första rummet af d:r Munthe kullkastade regeln, är
den, att â skulle utelämnas mer eller mindre regelbundet, om
det komme i kontakt med annat a. Det är betecknande för
en sådan regels otillförlitlighet, att, såsom författaren anmärker.,
den saknas hos Bello; det är ytterligare betecknande, att den
saknas äfven hos Cuervo. Emellertid torde det hända, att en
eller annan författare på eget, individuel t bevåg förenklar
upprepandet af ä-ljudet.
Vidare granskas den gängse regeln, att â utelämnas af vissa
hänsyn till tydlighet. Det skulle i synnerhet vara fallet, då ettr
dativobjekt tillkommer. D:r Munthe kommer här till det
resultat, att â bibehålles vid artikellöst nom. propr. på person, och,
han finner sig däri i öfverensstämmelse med Bello. Tillägg:
äfven med Cuervo (Dicc. s. 14, j, ßß, med en icke oviktig
tillsats s. 15, I andra fall, således då ackusativobjekt ej är
artikellöst nom. propr. på person, anser författaren, att å minst
lika ofta användes som utelämnas, en, som det synes, befogad
modifikation af Bello och Cuervo; och att utelämnandet ofta
sammanhänger med brist på individuell begränsning af
ackusativ-objektet. Detta är en sannolikt också riktig observation af d:r
Munthe, och den finner ett ganska godt stöd i Cuervos talrika
exempel Dicc. s. 14, mom. j, a.
For vinnandet af tydlighet skulle â utelämnas efter vissa
verb, som därigenom finge två distinkta betydelser. D:r Munthe
visar ohållbarheten af de bestämmelser, som vanligen gifvas i
detta fall.
Slutligen betonar d:r Munthe, huru viktig synpunkten af
konkretion eller abstraktion i uppfattningen af det personliga
objektet är för ett språkenligt användande eller utelämnande af
â: konkretion medför a, abstraktion undertrycker det. Från
denna synpunkt, som vederbörligen framhållits af Bello och
Cuervo, kunna många annars svårförklarliga uttryck rätt tolkas.
Dock återstår spelrum för godtycket eller för fall, hvilkas natur
ännu ej är klar, såsom då fru Pardo-Bazån säger: no terne d
ladrones, utan någon som helst konkretion af objektet. Sub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
