Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förstummandet af finalt r i franskan.
167
som hafva ett historiskt berättigadt och traditionelt öppet e,
såsom fer, hiver, air, pair, o. s. v. Betecknande är ock, att
förr sades Algê eller Alger, att nu säges Tanger eller Tånge
(Larousse, Bachs), att infinitiven på -er i bindning gärna får
ljudet er (se Thurot I, 61, Koschwitz, Pariers parisiens2 s. 57,
77); man jämföre härmed Vaugelas’ nyss citerade utsago. Likaså
slutes ett ursprungligen öppet e, om r förstummas efter detsamma:
ché för chair hos Nisard, s. 328, fé för fer ibid. 338, enfé för
enfer ibid. 265. Därför uttalas ock vanligen r i -oir, i och
med att i får ljudet e eller a (Thurot II, 148): men ock,
enligt Ménage, »med oi mindre öppet och stumt r».
-ier diftong har sedan H. Estiennes dagar uttalet -ie i
substantiv (mestier etc.); undantag äro sällsynta; i fullt
populära adjektiv premier, dernier är uttalet -é; i andra adjektiv
familier, séculier etc. är uttalet vanligtvis -er ända till midten
af XVIII århundradet, »då man sätter ett slutet e . . . och
vanligen ej uttalar r», såsom Harduin (1757) säger.
Dessa förhållanden visa otvetydigt det bestämda
sammanhanget mellan slutet e och stumt r och mellan öppet e och
hörbart r. Detta framhölls redan af Hindret (1687) och
Mau-villon (1754), och Thurot betonar det upprepade gånger. Det
förefaller underligt, att lektor Andersson har kommit att absolut
förneka detta sammanhang.
-eur (äfven uer), företer följande förhållanden. I ord på
-eur, som ej ha fem. på -euse {douleur, amateur), har r alltid
uttalats, enligt Thurot, som anför äldre grammatiker.
Undantagsvis har han dock äfven funnit empereu, meilleu. Detta torde
bero på ett slutet uttal af eu, likasom ock t. ex. cue% (— cœur)
uppgifvet af grammatikern Coyfurelly i XIV århundradets senare
hälft. I ord på -eur med fem. -euse har åter r tidigt
förstummats eller åtminstone kunnat vara stumt lika väl som hörbart.
Det var länge så i pariserdialekten : proculeux (= procureur),
recevmx hos Nisard. Det är tydligt, att femininformen -euse,
som utan tvifvel haft liksom nu slutet Ö, kvarhållit detta ö åt
mask. och därmed stumt r, under det andra ord på -eur fingo
öppet ö. Det är likgiltigt, huruvida såsom lektor Andersson i
sin föregående afhandling om r : s förstummande vill, -euse i
substantiv är föranledt af ett maskulint -eur med förstummadt
r, således = eu[x] ; eller huruvida substitution af -euse == lat.
osa inträdt. Säkert är att -euse uppträder i substantiv alldeles
tillräckligt tidigt för att förklara här ifrågavarande företeelse;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
