Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Om förstummandet af finalt r i franskan. 168
enligt Darmesteter ■& Hatzfeld, Le seizième siècle § 82,
»alltifrån XIV århundradet»*).
-ur slår sig i detta fall till our och har hörbart r
(Andersson 152, Thurot II, 164). Franskans u ligger nämligen
bakom och nedom sv. y, följaktligen också bakom och nedom
i; det ligger säkerligen också, såsom Gaston Paris tror och
Hagelin visat, bakom e (knappast nedom); se härom Storm, Engl.
PhiloL, 2 uppl., s. 330 f. Därför har ej om det efter u
stundom uppstått ur r, här fått fast fot; r har behållit sig.
Dessutom äro alla populära ord på -ur enstafviga.
De allmänna förhållandena i pariserspråket visa således ett
alldeles bestämdt sammanhang mellan å ena sidan högre främre
vokal och stumt r och å andra sidan lägre bakre vokal och
hörbart r. Att detta skulle bero på att r vore uvulärt och
således närstående de bakre vokalerna, såsom Gröber supponerat,
tillbakavisar lektor Andersson med full rätt, då det uvulära r
helt visst är mycket yngre i franskan.
Nyssnämnda sammanhang ansluter sig säkerligen till
öfvergången r > £ eller förblandningen af dessa ljud. Denna
öfvergång intygas fullt ut för finalt r från och med XIV
århundradet. I början af detta århundrade skrifver kopisten af
Jou-frois sex former på ursprungligt -er, -ir med z (s): motrez (=
montrer) v. 27, soi fris (= souffrir) v. 3615, o. s. v. och sju
gånger former med ursprungligt % med r: jonchier 1172, laisser
1709, etc.**) I samma århundrade omtalar Coyfurelly cuez för
cœur (Andersson 150). Från XV århundradet har man samlat
infinitiver på -%% (ib.), och då skrifver en kopist af L’Amant
rendu cordelier, kopisten af H, en mängd infinitiver på -er med
%\ v. 380, 416, 444, 1030, 1306, 1559, 1710. En annan
kopist af samma roman, kopisten af A, skrifver oupphörligen
-er för -eæ***). I XVI århundradet gifva ett par satiriska
poem i Recueil de poésies françoises des XV:e et XVI:e siècles
(V, 127 — 136) sju infinitiver på -ez.
Än mera känd är öfvergången r > & eller förväxlingen af
de båda konsonanterna i intervokala ställningar: pere > peze,
*) Jfr Goerlich, Die südwestlichen Dialekte der langue d’oïl, s. 79,
och G. Doutrepont, Jacques de Hemricourt, s. 65 (wallonska ex. från
XIV årh.); Kothenberg, De suffixarum mutatione, s. 65.
**) Dingeldey räknar med orätt blott fyra fall, Über die Sprache
und den Dialekt des Jonfrois, s, 23.
***) Tio gånger, säger editorn, Montaiglon; men det är mycket
oftare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
