Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förstummandet af finalt r i franskan.
169
o. s. v. De nyssnämnda satiriska poemen, Thurot (II, 271),
Nisard (s. 208) gifva talrika exempel därpå. Men under det
att finalt r > % endast förekommer efter i, e, ö, blir
intervo-kalt r % generellt och utvecklar sig annorlunda.
Detta r, som stått nära eller blifvit ett slags s, måste ha
varit ett cerebralt eller kakuminalt r, således frambragt genom
tungspetsens höjning mot främre gommen utan vibration*). Där
artikuleras också ett cerebralt 5 (och sch), hvarigenom de båda
ljuden blifva mycket lika eller sammanfalla till ett, beteckningen %**).
Tonvokalen i de nyssnämnda ändelserna -ir, -er, -ör torde,
såsom högre främre, hafva artikulerats, alldeles i närheten af
För i är detta själfklart. För e ==: lat. fritt a torde man
inemot medeltidens slut få ansätta slutet e (e), liksom det i XVI:e
århundradet var e.
Äfven ö, framgånget ur ue eller eu, torde ha varit ö vid
slutet af medeltiden, såsom det utan tvifvel var det i XVIre
århundradet. Åtminstone borde eu med sitt mycket slutna u,
som lät det rimma på -u = -y, hafva gifvit ett slutet ö.
Efter i, e, ö borde det närbesläktade % blifva vanligt; efter
andra vokaler förekom det ock, men fick ej där fast fot, utan
vek för återstäldt r.
Detta finala % borde falla tidigt på grund af sin svaga
artikulation. Därför uppträda ofta från och med XVI
århundradet -i, -e, -eu, (= o) för äldre -ir, -er, -eur (Thurot)***).
Men äfven efter dessa vokaler konkurrerade r någon tid
med %. För e och eu hade detta den påföljd, att de blefvo
öppna, likasom r i svenskan gör ö öppet {för, i synnerhet i
Stockholmstrakten) eller i plattyskan gör e öppet (mehr > mer)
och i engelskan bragt det från e till a (sterre > star). Också
säger t. ex. Hindret (1687): Cette r finale nous oblige presque
toujours à prononcer Ye qui la precede comme un e ouvert
(Thurot, I, 59).
*) Sievers, Phonetik 3 uppl. s. 105.
**) Jfr sammanfallandet af det ej olika (främre) skandinaviska
■r med 5 och sch; Storm, Engl. Philol., 2:a uppl, s. 4.
***) I Nordost förekommer detta fenomen tidigast, redan från
början af XIII århundradet visar en kopist af Poème moral några
exempel på fallet r (Cloëtta s. 95), men endast efter e, ei. I XIV
årh. fattas r ofta efter i, e, ei i Lothringer-Psaltaren (Apfelstedt
XXXVIII; andra gamla lothringska ex. därsammastädes).
Missuppfattade äro däremot exemplen hos Andersen Über den Einfluss von
Metrum etc. (s. 17) och Friedwagner, Huon de Bordeaux: vregié
(ver-gié) är ej viridiarium, utan viriddatum, vanlig biform, se Godefroy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
