Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Om förstummandet af finalt r i franskan. 172
ord, särskildt pair de France (Thurot I, 335), och att det
tämligen tidigt sammanställts med paire ; jfr också pareil.
Utöfver de här framställda utvecklingarna har
litteraturspråket sedan senare hälften af XVIII årh. genomgått ännu
tre. Det har, understödt, såsom det synes, af den tidens
pari-serdialekt*), återinsatt r i infinitiver på -ir. Det är säkerligen
analogibildning till infinitiven på -ire. Vidare har
maskulinformen -ier i de lärda singulier etc. blifvit ie (Thurot II, 160)
med anslutning dels till de populära premie etc. dels till den
stora mängden af substantiv på -ie {archer, boulanger, etc.).
Slutligen har, måhända några decennier senare (Thurot II, 169),
ö i substantiv med femininform -ense ersatts af ör (porteur, etc.)
i anslutning till de öfriga substantiven på ör (douleur,
seigneur etc.).
Det återstår att behandla några speciella, i det föregående
ej upptagna ord.
Substantiverade infinitiver följa de verbala infinitiverna;
Thurot II, 155, 163. Verbalsubstantiv såsom soupir, tir hade vid
sin sida alltför många former med hörbart r: soupirer, soupireur
etc., för att ej influeras af dem. Därför behöllo de i allmänhet
sitt -r (Thurot II, 164).
Cuir torde vid tiden för r > % (XIII och XIV årh.) ha
haft uj eller yj; det uttalas ännu i XVI årh. cujr enligt
Palsgrave (Thurot I, 415). Det har således ej fullt fritt r, kan ej
likställas med infinitiverna på -ir och har alltid haft sitt r kvar
(Thurot II, 163; Andersson 151). Dess enstafvighet redan skulle
hafva tillförsäkrat det dess r. Att velou saknar r (Nisard 265),
beror på den etymologiska, fordom enda brukliga formen velou
—villosus); toujou o. d. torde bero på den vanliga metatesis
tour j ou (Thurot).
Alldeles proklitiska ord kunna sedan gammalt förlora -r
framför konsonant; det är ett fenomen, som ej har med r > %
att göra. Så förekomm pa -f- konsonant, far -|- vokal i en
hds af Roman du Mont Saint-Michel (år 1340)**). Pou, su,
leu äro likaledes vanliga framför konsonant (Andersson 154)***).
Också förekommer i Nisards texter ofta su, stundom pou och
leu kons., dock vanligast pour, liksom alltid par, äfven i denna
ställning.
*) Thurot II, 162.
**) Se Huber, Über die Sprache etc., s. 94.
***) Att de framför vokal kunna få sammanhänger med
öfvergången r ;> % inuti ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
