Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189 Hvad kan skolan göra för skönhetssinnets uppodlande?
»Ja, men i landsortsstäderna»? Ja, skola vi af någon
sorts malplacerad medömkan med Eksjö och Umeå
undvika att begagna oss af hufvudstadens fördelar, då
har verkligen uniformiteten, den beklagansvärda
slätstrukenheten i vår undervisning nått sin höjd. Nej,
hvarje stad och hvarje trakt bör känna sitt. Jag talade
för en tid sedan med ett par herrar, som besökt Visby.
Vid stadsmuren, där enligt traditionen Valdemar
Atterdag bröt in, lekte en skara barn. »Kan ni säga mig
något om den här muren? Vet ni hvem som har eröfrat
och brandskattat Visby?» Intet svar på dessa och
liknande frågor. »Ja, men ni vet åtminstone, hvem Aron
var?» Ja det visste alla, Moses bror, som etc. etc. Vore
det ej lämpligt att med yttersta noggrannhet låta
Visbybarnen lära känna hvarje sten af muren och ruinerna,
Upsalabarnen hvarje pelare och kapell i deras nya
domkyrka och först och sist låta alla Stockholmsbarn,
gossar och flickor, noga och upprepade gånger bese
vårt slott, Skandinaviens ståtligaste byggnadsverk,
strålande af minnenas och ej mindre af skönhetens glans.
Är det ej en fruktbar hittills oanvänd uppgift att
använda några timmar om året för att påvisa (och det
behöfs) först dess härliga läge vid den forsande
Norrström och strömmenS solglittrande vågor och slutligen
byggnaden själf med sina »lejongula» murar aftecknande
sig mot en mörk ovädershimmel. Portalernas pompösa
mått, byggnadens enkla storhet, allt detta kan och bör
framhållas både i det psykologiska intresset att lära
ungdomen se och för att ge dem den dyrbara gåfvan
att kunna glädjas åt den skönhet, som de eljest
oförstående ej ägna ens en förströdd blick.
Historieundervisningen skulle ej lida på affären, om man berättade under
vandring genom Västerlånggatan om Långgatornas
betydelse för det gamla Stockholm och om 1600-talets
tysksvenska borgarfamiljer under hänvisande till de yppiga
barockportalerna åt gatan, som många gossar — lärare
med för resten — ej ha märkt. Men det är för långt att
uppräkna allt hvad som borde göras. Hufvudsaken blir
att göra klart för sig, om ej denna peripatetiska metod
skulle medföra en realism i undervisningen och en
humanism, som skulle, om den finge gå ut i verkligheten
och komma till ständig- användning" i alla, absolut alla
skolor i stället för att som nu lefva en obemärkt till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
