Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilken stilart
bör vid den moderna språkundervisningen
vara den grundläggande?
De rörelser, som sedan mer än ett årtionde tillbaka försiggått
på den moderna språkundervisningens område, kunna i stort sedt
sägas ha haft till syftemål att göra undervisningen mera praktisk;
och i öfverensstämmelse därmed har införandet aftalöfningar varit
en af de viktigaste fordringar, man uppställt. Eörande nyttan af
dessa talöfningar, särskildt i franska språket, lära väl meningarna
ännu vara mycket delade. Möjligen får jag framdeles tillfälle att
i denna tidskrift framlägga min personliga ståndpunkt i frågan.
För närvarande är det emellertid en annan, därmed i själfva verket
nära sammanhängande punkt, som jag skulle önska fästa herrar
språklärares uppmärksamhet på: hvilken är den stilart inom det
främmande språket, som i första rummet bör inläras? Alla, som
i någon större utsträckning yrka på talöfningar, måste — åtminstone
teoretiskt — hylla den åsikten, att till grund för undervisningen
bör läggas ett sådant språkraaterial, som kan användas och faktiskt
användes af bildade utländingar, då de tala sitt språk. Nu är
det emellertid ett faktum, att en stor del af de läroböcker (— jag
tänker härvid närmast på Tyskland, hvarifrån vi ju pläga importera
våra undervisningsmetoder —), hvilka nominellt bekänna sig till
den moderna riktningen, i själfva verket med hänsyn till det
språkmaterial, de ha att bjuda på, representera en synnerligen föråldrad
ståndpunkt. Det vore ett lättköpt, men på samma gång tämligen
gagnlöst, nöje att genomgå några af dessa läroböcker och påpeka
den orimliga inkonsekvensen uti att fordra öfningar uti det moderna
talspråkets användande och på samma gång bjuda på ett
språkmaterial, som till en stor del tillhör 18:de eller t. o. m. 17:de
århundradets franska*), för att icke tala om de fall, då det icke har
*) Jag håller mig i denna uppsats uteslutande till franska
språket, men hvad som här säges gäller naturligtvis äfven de öfriga
moderna språken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
