Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den moderna språkundervisningen..
207
poète qui ne croie pas;. — »Croyez-vous qu’il voie plus clair que
Vautres [les autres]?» Battre y voie (äfven soit plus clairvoyant);
d’autres ej så bra som les autres. — »Je ne disconviens
certainement pas que ses vers ne soient probablement mauvais, et je ne
doute pas que ce ne soit pas un plaisir de les écouter, mais vous
devez le faire, quelque ennuyeux [embêtant] que ce soit, afin qu’il
ne vous croie pas orgueilleux.» Vid genomläsningen af denna
punkt kommer jag ofrivilligt att tänka på ett yttrande af en för
flera år sedan i Lund bosatt fransk språklärare, hvilken i
förbigående sagdt hade ett mycket godt uttal och med synnerlig ledighet
muntligen uttryckte sig på sitt modersmål, men som just icke var
betungad med mycken teoretisk lärdom. Bland andra lektionanter
hade han äfven en student, hvars praktiska kännedom af franska
språket var ringa, men som ansåg sig vara synnerligen kompetent
domare i allt, som rörde uttalet, alldenstund han under ett par
terminer bevistat föreläsningar i fonetik. Stolt öfver sin teoretiska
öfverlägsenhet, tog sig studenten för att kritisera fransmannens
uttal på flera punkter och åberopade sig därvid på vissa ljudtabeller,
med stöd af hvilka han ansåg, att åtskilliga ljud borde uttalas
på annat sätt, än fransmannen gjorde. Den sistnämnde, som
helt naturligt hade en viss hemlighetsfull vördnad för fonetiken
— major e longinquo reverential —, visade sig i början tämligen
undfallande gent emot vetenskapens kraf; men då studentens
öfvermod därigenom växte, förlorade han slutligen tålamodet och utbrast:
»La phonétique a ses droits, je le veux bien, mais la bonne
prononciation (!) et le langage naturel ont aussi leurs droits». Jag
känner mig nu i min tur nästan frestad att utropa: La grammaire
a ses droits, je le veux bien, mais . , ./ I alla händelser vore
det nog naturligare att ge den ofvan citerade punkten en något
enklare form, t. ex. Je reconnais {Je vous accorde) que ses vers
sont mauvais, et je suis sûr que ce n’est pas un plaisir de les
écouter (äfven entendre), mais vous devez le faire, si ennuyeux
que ce soit {que cela puisse être) etc. Sammanställningen af det
högst litterära quelque och det ytterst familjära, om också mycket
vanliga, embêtant är grotesk. Snarare kunde då si passa samman
med embêtant. Jämte afin que kunde såsom variant (i första
rummet) upptagas det något ledigare pour que. — »Prenez garde
seulement que vous ne lui donniez . . .» Ledigare stil: ’Seulement
prenez garde de ne pas lui donner . . / — »C’est assez que vous
le fassiez une fois; pourvu qu’il voie alors que vous n’êtes pas
très charmé, je ne pense pas qu’il revienne plus.» Ologiskt
användande af pourvu qzie. Borde ha varit S’il voit (s’aperçoit).
Äfven bruket af plus synes mig vara felaktigt. Riktigare: une
seconde fois, äfven encore, jamais ell. möjligen désormais. Äfven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
