Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Om trestafviga ords användning i vers.
Nej, accenten på acm^stafvelse "gör samma
verkan" som den ictus, hvilken i antiken vid uppläsning
tilldelades éctostaf velse, men ingalunda "samma
verkan" som lång stafvelse!
Jfr i § 13 på dess 6:te sida.: »Något om s. k.
antikefter-bildande vers.»
När accent och längd, eller accentlöshet och korthet
sammanträffa, så är detta, ja just ett sammanträffande!
Men det är ingalunda, någon företeelse af orsak och
verkan.
Detta ej sällan förefintliga sammanträffande, gör
dock, att förblandningen mindre "skär i", som man
säger, då man åker på dåligt före.
Den skada denna falska föreställning gör, är och
förblir dock lika stor. — Så är t. ex. den närmaste
följden af sagda Regnérs beslut
att kalla och beteckna lång (—) den stafvelse, som har ^
accent, och kort den, som är utan eller förlorat densamma,
att han anser sig strax därefter, sid. 22, kunna
för svensk accentvers uppställa och med svenska ord
och ordsammanställningar exemplifiera de ur den
gamla kvantitativa rustkammaren hämtade, med de
antika tecknen: — , ^ , betecknade versfötterna:
»Spondeus (–-) ömhet.... upphöjd; glad stund.
Pyrrichius mina____såsom; (i den ställning, att
de förlora sin accent).
Trochæus eller Choreus (— ) lycka, slafvisk____vill du?
Jambus —) behag.... min vän.
Molossus (–-) jämnlikhet.... vänskapslön.
Tribrachys —-) uti sin ... . det är ej.
Amphimacer (— —) vetenskap .... vett och dygd..
Amphibrachys — förklaring .... det hände.
Bacchius –) beredskap .... med uppsåt.
Antibacchius (–vänskapen .... frihet at.
Anapæstus ^ —) frieri.... är det klokt?
Dactylus (— ^ ) snillena, hvirflarne . . .. * tror han då?»
Exemplen "snillena", "hvirflarne", vid den
sist-anförda versfoten "dactylus" äro intressanta, därför
att de visa, att han frigjort sig från Bergklints förut
(slutet af § 20) omnämnda föreställning, att sådana
ordformer hade 6i-accent på sista stafvelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
