Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
göra språket till ett välordnad t och sammanhängande helt
eller gifva det formen af ett system.
Vid sidan af likformigheten och regelbundenheten visar
sig likväl hos språket en stor omvexling och frihet i dess
gestaltning. Det inskränker sig icke till endast nödiga
former, och det är icke alltigenom regelrätt. Det är lefvande
och organiskt. Det är icke en funktion af det abstrakta
förståndet, utan af instikten och den bildformande förmågan
samt af det från dem ännu icke frånskilda förståndet.
Derför kan det gifva sig en stor formrikedom och röra sig i fri
omvexling.
Den variation, som sålunda är en utmärkande sida hos
språket, ligger till grund för tillvaron af de många olika
språken. Det finnes en stor rikedom af olika möjligheter
för den gestaltning, genom hvilken ett språk kommer till
stånd, och derför kan hvart och ett af de många språken
få sin egendomliga gestalt. Ett abstrakt system såsom det
logiska eller matematiska kan väl framträda i olika grader
af fullkomlighet och i olika mått af fullständighet, men
icke i en sådan variation, som olikheten mellan de olika
språken utvisar.
På mångfaldigt sätt framträder variationen inom de
särskilda språken. Sådana företeelser som olika
deklinationer och konjugationer samt substantivernas olika genus
höra icke till språkets logiska sida. Användningen af olika
beteckningssätt t. ex. genom kasusändelser eller prepositioner
för samma förhållanden eller af olika ord för samma
föreställningar är ock en yttring af språkets benägenhet för
omvexling. I det urval, genom hvilket ord och ordformer
upptagas eller åsidosättas, röjer sig i vissa språk en långt
drifven frihet, som lemnar stort utrymme åt tycke och
smak. Äfven ordföljden kan för vinnande af rytm och
harmoni i språkformen varieras, hvarpå den gamla romerska
vältaligheten och poesien lemnar ett välbekant exempel.
Det hittills anförda rör hufvudsakligen språkets yttre
sida. Dess inre sida är dess betydelse. Genom denna är
språket uttryck för något inre. Detta inre kan i allmänhet
sägas vara det menskliga medvetandets innehåll, således
allt hvad menniskan medvetet förnimmer och åsyftar.
Det första språket är talspråk. Det frambringas genom
rösten och uppfattas genom hörseln. Men på ett långt mera
omedelbart sätt taga sig många menskliga affekter uttryck
genom rösten. Ett skri af smärta kan tränga sig fram och
stundom vara omöjligt att hålla tillbaka. Ett utrop af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
