Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
glädje kan oreflekteradt bryta fram. Med hörda ljud, äfven
sådana, som icke äro frambragta af någon röst, kunna
affekter omedelbart förbindas. Ett ljud kan injaga fruktan.
Ett annat ljud kan verka lifvande och uppmuntrande. Det
är icke blott affekter, utan äfven förnimmelser med mindre
intensitet, som inom det instinktmässiga lifvets område hos
menniskor och en stor mängd djur på sådant sätt "stå i
förbindelse med allehanda ljud. Sådana förbindelser
förekomma i stor omfattning och i många olika modifikationer.
Särskild uppmärksamhet förtjenar den känslighet för ljud,
som gör att genom ljudet stämningar af olika slag kunna
finna uttryck och blifva framkallade. Ehuru talspråket
blifver språk först då, när det tjenar till uttryck för
medvetna förnimmelser, återfinnes dock i dess ljudsystem något
af den uttrycksfullhet, som talar till menniskosinnet. Likaså
finnes hos den talande och medvetet förnimmande menniskan
någon känslighet äfven för sjelfva ljudet och
ljudförhållandena i det talade språket. Äfven detta talade språk kan
såsom ljudande tjena till uttryck för en stämning och
framkalla en sådan. Såväl uttrycksfullheten som känsligheten
kunna genom derför lämpad språkbehandling förhöjas. Häri
framträder en viktig sida af lifvets organiska karakter. Det
är nämligen karakteristiskt för ali organism, att inom honom
en innerlig förbindelse eger rum mellan lifvets i formelt
hänseende lägre och högre organisationer.
Orden i språket kunna i viss mån betraktas såsom
tecken för föreställningar och för deras kombinationer i det
menskliga medvetandet. Språket blifver ur denna synpunkt
betraktadt ett system af tecken för hvad som utgör
medvetandets innehåll. Detta är dock icke allt hvad orclen och
språket äro i sitt förhållande till medvetandet. Den
naturlighet, som tillkpmmer språket, derigenom att det utgår
från ett inres omedelbara och oafsiktliga uttryck i ljud, och,
äfven då -det utbildas till högre sjelfständighet, bibehåller
något af sin omedelbarhet, visar, att i ordens och språkets
betydelse ligger ett förhållande, som i någon mån skiljer
sig från blotta tecknets förhållande till det dermed
betecknade. Det för ordet och språket egendomliga märkes vidare
deri, att orden och språket ursprungligen icke bildas efter
en bestämd plan utan, fastän de icke framtvingas på samma
sätt som ett skri af smärta, likväl framgå af en hos
menniskan gifven särskild bildningsdrift, som åt språket gifver
en på visst sätt naturlig växtlighet. Äfven då språket
kommer att behandlas med högre afsiktlighet, blifver endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
