Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
urskilt vissa begreppsbestämningar hos några klasser af
föremål, återgår man ofta, då större precision icke är behöflig,
till den i någon mån preciserade klassbilden. Det är lätt
att finna, att icke blott cle särskilda föreställningarne utan
äfven dessas förhållanden till hvarandra kunna uppfattas i
skematisk form, och att språket äfven såsom uttryck för
dessa förhållanden i första hand är uttryck för skematiska
bilder, mer eller mindre fixerade genom en understödjande
förståndsverksamhet.
Ehuru språket närmast hänför sig till den af en
understödjande förstånds verksam het mer eller mindre fixerade
skematiseradø föreställningsförmågan, stannar det dock icke
inom denna förmågas område. Det sträcker sig ut både
till de lägre och de högre förmögenheternas områden. Det
sväfvande hos klassbiklen gör, att han för att komma till
aktualitet måste fattas i förbindelse med en individuel bild
eller ett föremål. Derför kommer ock ordet att betyda eller
beteckna än clet ena än det andra af de föremål eller bilder,
som äro sammanförda under en gemensam klassbild och
under ett gemensamt ord. Å andra sidan har den
fortgående menskliga utvecklingen till följd, att klassbilder icke
allenast understödjas af förståndet utan utvecklas till begrepp.
I sådant fall kan begreppet komma att betecknas med
samma orcl, som betecknat och fortfarande betecknar den
klassbild, som utvecklats till detta begrepp. Samma
förhållande kan ega rum, då skematiska föreställningar om
samvaro och ordningsföljd utvecklas till begrepp om
sammanhang och lagbundenhet. Hvilken vikt man bör lägga
på den nu antydda beteckningen af begrepp genom ord,
visar sig tydligast, då man fäster uppmärksamheten dervid,
att det menskliga tänkandet behöfver ord för att hålla sina
tankar aktuela.
Enligt hvad förut är visadt bibehåller talspråket, såsom
ett system af ljud den möjlighet af välljud, af rytm och
harmoni, samt af uttrycksfullhet och stämningsfullhet, som
beror å ena sidan på ljudets smidighet såsom uttrycksmedel
och å andra sidan på menniskosinnets känslighet för ljudet.
Sålunda visar clet sig, att språket kan gifva uttryck
icke blott åt de olika formerna af medvetet förnimmande
utan äfven åt sådant, som ligger inom känslans område.
Det är obestridligt, att språket på en lägre
utvecklingsgrad icke har ord för clet osinnliga. I samma mån, som
detta kommer till distinkt uppfattning, framträder ock
behofvet af ord för dess betecknande. Äfven i detta fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
