Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
sökningsområden, men tillhör dock, så vidt det är fråga
om allmän bildning, hufvudsakligen den mer eller mindre
populära dogmatiska framställningen och uppfattningen.
Efter den nu lemnade redogörelsen för de former, i
hvilka det menskliga medvetandets innehåll framträder,
återgår jag till den förut i allmänhet besvarade frågan, hvad
språket skall uttrycka. Det allmänna svaret var, att det
skall vara ett uttryck för medvetandets innehåll. Nu
uppstår en ny fråga nämligen den, om språket står i samma
förhållande till alla de olika menskliga förnimmelseformerna,
eller står i närmaste förhållande till någon af dessa former.
För denna frågas besvarande har man att taga i
betraktande, hvad orden i språket eller närmast i talspråket
vanligen betyda. Man kan då i det hela lätt finna, att de
vanligen betyda eller beteckna skematiseracle bilder eller
hvad vi kallat klassbilder. Visserligen har språket sin
utgångspunkt i det oreflekterade utbrott af ljud genom, röstens
användning, som förekommer hos menniskan, innan hon
lärt sig tala, och väl finnes det en successiv utveckling af
röstens instinktmässiga användning såsom uttrycksmedel,
men härmed är ännu icke ens en begynnelse till språk
gifven. En första begynnelse till språk må kunna spåras
i sammanhang med den tidigast framträdande
objektiveringen i de första varseblifningarne. På denna ståndpunkt
kan åtminstone något, som närmar sig till en benämning
förekomma. Men när ett barn börjar tala och, ännu
bestämdare, när cless tal närmar sig till att vara ett om ock
mycket ofullständigt språk, märkes det väl, att den
klassifikation, genom hvilken många föremål, som i något afseende
likna hvarandra, sammanföras under en gemensam
benämning, icke allenast tagit sin början, utan redan vunnit en
icke alldeles ringa utbredning. Huru oreflekterad denna
klassifikation må vara, så visar hon dock befintligheten hos
barnet af klassbilder. En gång börjad fortgår klassifikationen
oafbrutet, och dervid är språket ett hjelpmedel, som i hög
grad underlättar och påskyndar fortgången. Tidigt röjer sig
ock hos det talande barnet en. viss grad af
förståndsverksamhet, genom hvilken de sväfvande klassbilderna mer eller
mindre fixeras, men mycket återstår, innan begrepp träda i
bildernas ställe. Äfven den utbildade menniskan rör sig i
sitt förnimmande och talande med en stor mängd af
klassbilder, hvilka väl genom stegrad förståndsverksamhet hafva
blifvit mera fixerade, men icke i så hög grad, att de kunna
anses hafva fått formen af begrepp. Äfven sedan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
