Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
har man särskildt skäl att rikta uppmärksamheten, då fråga
är om språkundervisningen. Det finnes högt stående språk,
hos hvilka sjelfva språkformen fått en rik utbildning till
stor variation och tillika en hög grad af harmonisk
utbildning till skönhet och smidighet och i ’sammanhang dermed
till åskådlig bildlighet. Å andra sidan finnes det likaledes
högt stående språk, med starkare tendens att bilda sig till
uttryck dels för det andliga innehållet i det menskliga
medvetandet, dels för det mera abstrakta, samt till medel för
teknisk användning, och dessa hafva en benägenhet till
fortgående förenkling af språkformen. I viss mån måste
båda dessa tendenser finnas hos hvarje högre stående språk,
men skiljaktigheten kan blifva mycket stor, om den ena
-eller andra tendensen får en afgjord öfvervikt.
Språkets värde såsom läroämne visar sig såsom en följd
af den föregående framställningen. Särskildt märkes detta
värde, om man besinnar, att språkstudiet icke blott består i
grammatik och formel eller teknisk öfning i språks talande,
läsande och skrifvande, utan tillika och i sin högsta form
i läsningen af sådan litteratur, i hvilken man finner ett
innehåll af högt allmänt bildningsvärde uttryckt i en
fulländad språkform eller stil.
Af ett läroämne, som skall intaga platsen såsom
hufvudämne i ett allmänt och särskildt i ett humanistiskt
läroverk, måste man fordra, att det är tjenligt bildningsmedel
på alla stadier inom läroverket, att det är lätt användbart,
samt att det hvarken är för mycket abstrakt eller för
mycket konkret.
Ett läroämnes tjenlighet till bildningsmedel på alla
stadier inom läroverket beror derpå, att det genast från
början drifver till reflexion och att det sedermera alltjemt
manar till den högre reflexionsgrad, hvaraf lärjungen med
tidén blifver mäktig. Sådant är förhållandet med språket.
Redan deri, att språket icke är språk utan att hafva
betydelse, ligger en väckelse till reflexion på grund af
förhållandet mellan sjelfva ordet såsom ett yttre och betydelsen
såsom ett inre. Men af större vikt är, att i språket finnes en
mångfald af enskilda delar, hvilka få sin betydelse genom ett
allmänt, nämligen genom- den regel, efter hvilken de kombineras.
Utan denna regelmässighet kunna de många delarne icke
vara delar af ett språk. På denna beror deras fattlighet.
På ett högre stadium gäller hvad sora förut är sagdt om
■en utförligare framställnings disposition och komposition,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
