Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
om formen af stil samt om litteraturspråket såsom värdigt
uttryck för ett värderikt innehåll.
Språkets, lätta användbarhet såsom läroämne beror
derpå, att lärjungen vid sitt inträde i läroverket kan tala och
läsa sitt modersmål* Han har sålunda ett material, som
han redan på sitt sätt beherskar, och derför är
språkundervisningen att betrakta såsom en fortsättning af något, som
redan förut icke blott är börjadt utan fördt vida längre
framåt, än lärjungen kunnat komma i något annat ämne.
Det, som visar sig vara för mycket konkret, är det
faktiska. Detta presenterar sig såsom något för sig
bestående, hvilket såsom sådant icke i tillräcklig grad drifver
lärjungen till reflexion. Sådant är i främsta rummet
förhållandet med de till den yttre naturen hörande föremålen.
Det åter, som betraktas såsom för mycket abstrakt, är
allt hvad som hör till det strängt vetenskapliga området och
framträder i strängt vetenskaplig form.. På clet högre
skolstadiet kunna och böra sådana läroämnen i viss mån göras
till föremål för undervisning, men på de lägre stadierna är
undervisning i clem icke möjlig.
Man måste välja något visst språk till hufvudämne för
undervisningen. Uraktlåter man detta, är det icke möjligt
att komma så långt, som lärjungarnes utveckling
medgifver. Om man låter undervisningen fördelas på flera språk
på sådant sätt, att icke något af dem blifver det
hufvudsakliga och får betydlig öfvervikt öfver de andra, är det
icke möjligt att i något komma till ett med afseende på
graden af vunnen allmän bildning tillfredsställande resultat.
Börjar inan med ett språk såsom hufvudämne och längre
fram lemnar detta och griper till ett nytt, så har man
måhända i det första språket förutsättningarne gifna för en
god fortgång, men fortsättningen uteblifver. I det anclra
har man deremot icke förutsättningarne för att gå till den
språkbehandling, hvaraf lärjungarne vid ombytet äro mäktiga.
Men om man anser ett språk böra tagas till
hufvudämne, hvilket bör clå detta vara? Först har man att fråga,
om det skall vara modersmålet eller ett främmande språk.
Mot modersmålet måste samma anmärkning göras, som mot
de faktiskt gifna föremålen. Det drifver icke tillräckligt
till reflexion. Det har visserligen ieke den rena
omedelbarheten, som tillkommer det helt och hållet naturliga, men
det har genom öfning och vana öfvergått till en andra
natur med en hög grad af omedelbarhet. Härtill kommer att
lärjungen allt för väl behöfver den lättnad i sitt reflexions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
