Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Runebergs språkbruk.
är »en kvart mil» (E II: 303) istf. kvarts (jfr T 200).
Arkaiserande adjektivformer äro drömsker och försufven (S I:
S14) och orädder (E I: 145).
Verbböjningen företer åtskilligt anmärkningsvärdt. Den
förkärlek för deponeiitialbildningar som jag påvisat hos
finländska författare (se T 194) röjes redan hos Runeberg.
Afundsjukan (S II: 53; jfr Svenska akademiens ordbok för
detta ord), sjukas (S II: 221, se T 194; Nya pressen 26/i
1900, allmän finlandism), »sjöar som ljummas», »känslan
Jörljummas» (S I: 57, 393; II: 126) lätjas (= lata sig; E II:
321); »utan att någonsin röras utom porten» (= röra sig,
E I: 120) och »Mils man kvar!» (E II: 106), »i stället för
att hållas hemma vid sitt arbete» (E II: 87)*) visa för
finländsk svenska egendomliga konstruktioner af samma art
;som »slåss», »hästen bits» o. s. v. Finlandismer äro äfven
böjningarna kurtiserte (E II: 193) och profanertes (E II: 204).
Willebrand (anf. skrift) påpekar tillvaron af dylika former:
det passerte, frukosterte, tenterte (»företrädesvis från östra
Finland») i samband med de af mig anförda bornerthet,
generthet, (se T. 193), hvartill jag kan lägga blaserthet (W.
; Söderhjelm i »Finska novellister» 1894 s. 26). Hela typen
beror naturligtvis på tysk och — för Sveriges vidkommande
— dansk påverkan.
Gamla former påträffas i vä/vit (S II: 52), uppgräfvit
•(E I: 193), begrafvit (S II: 382), grafven (ptcp. S II: 131),
däsit (S I: 359, 407, II: 69; E II: 154), förelåsen (S I: 67,
408), mätit (E I: 76), undvikeri (ptcp. S II: 80).
Öfvergång från första till andra konjugationen är äfven
i Sverige allmän i talspråk, men däremot är den sällsynt i
•skrift. Runeberg däremot är rik på dylika former, till
’dömmes : råkte (E I: 2, 151), brukte (S I: 179, E I: 145),
löfte (S I: 3, E I: 42), loft (E I: 164), viste (E II: 47, S I:
153, 380), ropte (S I: 133), hvässte (S I: 382), vist (E II: 74),
fragte (E I: 146, 155), löntes (E I: 29), värf de (värfvade, S
I: 85). Vidare: hädes (hädas, S I: 264), flker (fikar S I: 97),
öker** (S I: 392, II: 48, 252), tröster (tröstar, S I: 299).
Finlandism är rödjar (S II: 46), likaså imperativerna gala!
(S I: 246; redan Lindström påpekar denna egendomlighet),
gnaga! (S I: 364), prêt, gnagade förekommer (S II: 40), suga!
<S Ï: 364) och hvina! (S II: 375; prêt, hvinade S II: 147)***).
*) Jfr: *hålls stilla ! > ropade han till henne», Nya Pressen 14/t 1900.
**) Dylika former visa äfven svenska förf.; t. d. Wirsén,
Under furor och <ey.presser s. 119.
***) Äfven hos Topelius, Plan. Skydds. II: 64, Vinterqv. Andra
«cykeln II: 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
