Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Runebergs språkbruk.
grafiska rimmen: blomma-komma, blommar-sommar (S I: 1,
25, 66) och grön-sjön-snön (S I: 47). Sällsynt ar
koncepter-efter (S II: 181), som möjligen kunde tänkas förutsätta det
vulgära uttalet »konsäfter»; jfr Tegnérs rim recepter-efter.
Osvald-skald (S I: 389) är också orent. Rimparen
vaggad-fradgad (S I: 140), mycke-tycke (E II: 206) och fallet-skall’et
(E II: 120) hänföra sig till hvardagligt uttal, som är möjligt
på de anförda ställena. Andras-vandra (S I: 74) torde vara
feltryck, ty äfven en läsart: andra ger god mening. (Dikter
I, Hfors 1830 har äfven: andra.)
* *
*
Ifråga om ordval och konstruktioner äro skillnaderna
inte mindre i ögonen fallande än ifråga om formläran.
De sällsynta låneorden äro få, Runebergs språk är
påfallande inhemskt. Enstaka isländskt är geirsodd (S II:
149). Det ytterligt sällsynta kännspak — upptaget ännu af
Dalin — finnes i betydelsen: lätt igenkännlig (E II: 160);
det måtte ännu lefva om än med tynande lif öster om
Bottniska viken, ty jag har antecknat det från en så sen
författare som M. Lybeck. Annars vore man frestad att
anse det som fornsvenskt lånord. Öfriga lånord äro: ryska:
balalaikor (ett stränginstrument S II: 98), isvostschik (kusk;
E I: 77), kiver (uniform shufvudbonad S I: 154) pr anika
som äfven skrifves prennika (ett bakverk E I: 139), russaka
(kakerlacka) (S I: 439, II: 23), stakàn (glas E I: 20, 21, 87)
och schupp (pels, ry. schuba, E I: 80). Finska äro: kalja
(svagdricka S I: 144, II: 3), mecka (tröja, S II: 33) och
mujka (en fisk S I: 144, II: 3). Engelskt är kanske
population (E I: 270). Tyskt är »gerad ifrån Paris» (E II:
145; S II: 364) och int. heda! (S II: 235, E II: 4, 124).
Franska äro: »han är ingen dup» (E II: 76) och »herr Feber,
herr Gripp» (E I: 87), ehuru substantiveringen väl listigare
hade skett till »Fru Gripp» (fr. grippe).
Af hans individuella- nybildningar få några afskiljas
som tillfälliga och framkallade af särskilda orsaker.
Luft-ballongisk, lurendrejisk, pastor alisk, trollstafvisk (S II: 375 i
skämtet öfver Dahlgren, äro tydligen tillkomna för att gyckla
med nyromantikernas nya ord på -isk. Ordgripligheter (E
II: 70) är vits med handgripligheter. »Brunskäggyfvig»,
»mång ord kunnig » och andra homeriserande adjektiv i
Runebergs episka diktning har jag ej tagit hänsyn till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0078.html
