Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Runebergs språkbruk.
än, »någon som löper på ärenden» (E I: 145) = hsvar
springer ärenden; jfr: »ett barn som blifvit sändt på ette
ärende till butiken» Nya pressen 1900 18/2, »lämna allt
på långbänken» (E II: 54) = låta vara, är en finländsk fras,
likaså »lagar doktorn mig till lifs igen?» (E II: 93). »Men
man måste icke låta sig missledas» har i fini, och hsva
olika betydelse, den finska uttrycka vi med: får icke (E I:
269); »märk efter, herre» (E I: 156) och »märk opp, min
gosse!» (E I: 151, II: 67) motsvara bägge hsvt: märkE
»Passade fötterna in i värmande strumpor» (S II: 11) är
osägbart på hsva. »I redet» (S I: 467, S II: 433) är fink
istf. i selen. »Du har skjutit os» (S I: 440) säges ej heller
i Sverige, utan: du har skjutit spjället för tidigt, så det
osar. »Stack ni den inte hos er?» (S I: 485) motsvaras af
hsvt: stoppade ni den inte på er? »Det var en
sjutton-sjungande pojke» (E II: 114) är kanske individuelt.
Synnerligt = besynnerligt förekommer E I: 245. »Han skrufvar
läppen» (S II: 198) motsvarar: biter sig i eller något dylikt.
»Han skiljs ej mer» (S I: 111) torde ej vara korrekt;
skiljas med singulart subjekt förutsätter alltid en
prepo-sitionsutvigning med från. »Slippa till likvid» (E II: 54)>
få likvidera, finlandism, täckas i den finländska betydelsen:
icke blygas att (S I: 204, 480, 487), uppsporrad (S I: 434>
= uppmuntrad, sporrad; »den jästsmulan som Susanna
sprang och tiggde lös» (S I: 459) = lyckades tigga sig till;
fini an dismen vika in på vägen till någon, på ett värdshus;
(S I: 471, II: 370, E I: 141, II: 59), vilsnad (= hsva villad)
(S I: 154, 302). »Du som din eldvagn åker» (S I: 127)
och »nu åktes vagnen ner» (E II: 194) — i hsva torde här
nyttjas verbet köra
Ytterligare några påpekningar äro att göra.
Ombild-ningen af imperfektiv till perfektiv: »Späda barn som
slumrat bort» (S I: 37) torde vara fattig på analogier. I: »krokos’
gulnar » (S I: 159) betyder verbet: vara gul, ej som vanligast r
bli gul.*) »Den som naturen ärnat honom att lyda» (E I:
*) Verb på -na kunna äfven ha betydelsen af: göra till
något. Kanske ha härtill bidragit de verb, som äro bildade på -a
af adj. på -n till dömmes ledsna; i Kellgrens »Dumboms lefverne»
heter det ju: »om det ej ledsnar er att höra». Detta kunde ju lätt
missuppfattas som ett verb på -na. Jfr några antecknade ställen:
»utsikt till förlossning klarnar bägarns brädd» Atterbom D I: 70, »Ljus
som klarnar alla öden» Abm L. Ö2 II: 224. »Svafvelångans täta
skyar gulnat kåpans väf» Heidenstam, Dikter 125; »en nyhet som
kan klarna upp äfven den trumpnaste min» Dagens Nyheter 1900>
17/s A, s. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
