Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag till belysande af språkbruket i modern franska. 201-
futur eller conditionnel, då tydligheten eljest skulle blifva
lidande.
Bland de grammatikor, som »påstå det vara
nödvändigt att använda ack. och inf. (så är väl nämligen att läsa
sid. 24 i st. f. »ack. och faire med infinitiven» ?) efter
tänkandets och sägandets verb i relativsatser, befinner sig icke
Gullberg-Edström ; se där s. 288: »Vid tänkandets och
yttrandets verb bör konstr. ack. med inf. användas endast då
ack. är ett rel. el. interr. pron.: Charles XII était un prince
qu’on savait n’avoir (el. dont on savait qu’il n’avait) jamais
manqué à sa parole.» Den inom parentes satta vändningen
är säkerligen den i talspråket vanliga: den andra är mer
litterär. — Det ur Plattner anförda: »Je le croyais être mon
compatriote» torde vara en sällsynt vändning, som
näppeligen bör tålas i en temabok. Jag har antecknat ur Voltaire:
»J’ai refusé ces deux billets, parce que je les ai reconnus être
faux. »
Vid aimer spekulerar lektor S. vidlyftigt, med
användning af en hel mängd exempel, öfver frågan, när infin. bör
sättas ren och när med a. Jag fruktar att den af honom
uppställda välljudsregeln icke är mycket att lita på;
åtminstone motsäges den af flere af mig antecknade exempel.
Det synes bli allt vanligare att utesluta à framför
infinitiven ; vissa nyare grammatici gifva detta rent af som regel.
Sålunda upptar Robert (Gram. française, 2’eéd.) aimer bland
de verb, som fordra ren inf. och säger i en anmärkning:
»le verbe aimer prend souvent à devant l’infinitif suivant».
Äfven Kron (i sin »Le petit Parisien») sätter regelbundet i
detta fall à inom parentes. — Détester och adorer stå väl
numera i regel med ren infinitif.
»Att faire och rendre kunna användas utan åtskillnad,
när predikativet är ett adjektiv, visar följ. ex. hos
Maupassant:» ... les rendait féeriques, les faisait mystérieuses»
(Stenhagen s. 27). Örtenblad anför talrika exempel på faire
användt på detta sätt och slutar med det omdömet, att faire
»verkligen synes vara på väg att göra verbet rendre platsen
stridig i en utsträckning, som borde väcka herrar
gramma-ticis uppmärksamhet». Grammaticis uppmärksamhet har
nog länge varit fäst vid den saken; redan i
Olde-Gullberg-Edströms l:a upplaga (1892) stod (s. 204): »Framför
adjektiv heter göra [till] mest rendre: faire betyder då oftast
skapa, frambringa». Och, trots många antecknade ex. med
faire i bet. göra ur Dumas, Daudet, H. Gréville, J. Lemaître,
Sarcey m, fl., finner jag den dag i dag är intet skäl för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
