Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag till belysande af språkbruket i modern franska. 202-
att ändra denna stilisering. Faire tycks vara det alldagliga, rendre
det mera valda uttryckssättet, såsom också anmärkes af Storm,
Dialogues français II, sid. 76. — I vår skolgrammatik har
allt detta visserligen förkortats till »framför adjektivisk
predikatsfyllnad öfversättes göra med rendre:» hvarför, torde
vara obehöfligt nämna för pedagoger.
Vid faire meddelar lektor Örtenblad (s. XXX) några
intressanta exempel på konstruktioner efter typen cela me
fait le détester (M:me Bersier). Sådana exempel äro utan
tvifvel, som han också påpekar, mycket sparsamt
förekommande. Därpå talar han något om bruket vid laisser och
anför där ex. (ur Mendès): » Elle supplia qu’on la laissât les
veiller». Då Ö. därvid håller före, att detta skulle strida
mot Gullberg-Edströms framställning, så beror detta på en
missuppfattning af våra ord. Då vi säga, att laisser »måste
konstrueras som faire endast om infrns objekt och dess
logiska subjekt stå bredvid hvarandra» — för hvilken
stilisering jag beslöt mig först efter många och långa
funderingar — så mena vi därmed, att om man, låtande de båda
verben bilda ett helt, säger t. ex. on la lui laissa veiller, on
laissa veiller la malade à (bättre par) son fils, så måste inf:ns
logiska subjekt stå i dativ; om man däremot skiljer dem åt,
säges on le laissa la veiller, on laissa le fils veiller la malade.
Något exempel på typen on le laissa la veiller ha vi icke
insatt i grammatiken som variant — ehuru dylika
konstruktioner icke blott äro vanliga nog (t. ex. i Halévy, L’Abbé
Constantin, s. 85 i min skolupplaga: vous me laisserez les
conduire), utan äfven tillåtas af nyare grammatiker, t. ex.
Clédat — därför att detta skulle strida mot de i n:o 207
gifna reglerna, och alla dessa regler vid faire, laisser etc. äro
minnsann så inkrånglade ändå och så svåra att någorlunda
säkert få in i hufvudet på de arma pojkarna, att man
enligt vår åsikt icke här bör taga upp alltför många detaljer
och varianter. — Att typen je le veux faire »ännu i våra
dagar är ytterst vanlig», vågar jag bestrida; att den ofta
förekommer, nekar jag visst icke till, och att den särskildt
ofta träffas hos den arkaiserande Mendès, är högst naturligt.
Skolgrammatikornas vanliga framställning i detta fall är
säkerligen den lämpligaste.
På tal om det »pleonastiska ne» anför lektor Stenhagen
Clédat’s ord: »la négation explétive ne n’est jamais
indispensable». Och visserligen öfverflöda exempel därpå, att äfven
flere af de bästa författarne negligera detta ne — sålunda
tycks t. ex. A. Daudet ha gjort detta till regel efter fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
