Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag till belysande af språkbruket i modern franska. 206-
han upptäckt hos Mendès. T. ex. läran om adjektivets
plats. Efter att ha visat, att »i de flesta fall är det den
talandes eget tycke, som är allenabestämmande», fortsätter
han: »Att döma af alla dessa exempel — hvartill
motstycken kunna hämtas från andra författare — synas herrar
grammatici numera böra antingen afstå från försöket att
skrifva regler för adjektivattributets plats eller ock söka
af-fatta dem annorlunda än hittills». — Det ligger ju icke alis
något förvånande däri, att hos en så våldsamt effektsökande,
litterär och grammatikalisk vagabond som Mendès icke finna
många spår af de vanligen iakttagna reglerna för adjektivets
plats. Godtyckligheten härvidlag är stor äfven hös författare
af helt annan halt och helt annat litterärt anseende än
denne. Men att därifrån sluta sig till, att det i själfva
verket icke längre finnes några giltiga regler för adjektivets
plats i franskan — det är allt ett saltö mortale. Hvad en
grammatiker i detta och dylika fall tills vidare har att göra
är, synes mig, att påpeka den starka tendens, som nu
förefinnes till en friare ställning (jämför Gullberg-Edström n:o
196, slutanmärkning); de gamla hufvudreglerna, som nog i
långliga tider ännu komma att följas af det stora flertalet
författare, torde lugnt kunna bibehållas i läroböckerna för
skolan.
En af grammatikförfattarens svåraste och mest delikata
uppgifter är naturligtvis att afgöra, när en »gammal regel»,
jsom det moderna språket under en viss tid visat sig ha
stark tendens att icke längre följa, är så gifvet föråldrad,
att skäl förefinnes ändra den i skolgrammatiken. Det enda
•sätt, som existerar att till full. evidens konstatera sådana
tendenser till ändringar i språkbruket är att under en längre
tid systematiskt anteckna, företrädesvis ur såsom
mönstergiltiga erkända författare, afvikelser från hittills gällande
»regler». Därför äro också samlingsarbeten, sådana som det
.af Ö. upprepade gånger i berömmande ordalag omnämnda
»Bidrag till belysning af språkbruket i franskan» af R. W.
L(önnerberg), sådana som lektor Örtenblads egna och lektor
Stenhagens, för grammatikförfattarne — hvilka naturligtvis
alltid till stor del måste vara kompilatorer — af det allra
största värde. Om lektor Ö. emellertid tror, att sådana
samlingar äro något för grammaticis egen verksamhet
främmande, bedrar han sig grundligt; näppeligen har väl någon
vågat sig på att skrifva en språklära, som icke själf under
åratal gjort mer eller mindre digra samlingar af likartad
beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
