Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag till belysande af språkbruket i modern franska. 205-
vill jag påpeka, att bland de af Ö. citerade tio exemplen
fem hafva verbet i futur eller conditionnel, och i sådant
fall måste alltid hänsyn tagas till den starka benägenhet,
som särskildt konditionalen visar att nästan öfverallt inom
konjunktivens grammatiska område kunna ersätta denna
(hvilken benägenhet f. ö. påpekas af Ö. själf i fråga om
relativsatser). Delbæuf säger rent ut (p. 124): -»Quoique se
rencontre avec Vindicatif futur ou conditionnel, quand on veut bien,
marquer ce temps ou ce mode». —- Hvart skulle det nu
emellertid taga vägen, om skolgrammatikor började att taga upp
en massa petitesser, undantag och solecismer — och från
så vårdslösa och efter originalitet jäktande författare som
Mendès till på köpet? Huru många hundra sidor skulle de
då innehålla? Och detta i vår tid med sina (f. ö. stundom
in absurdum drifna) fordringar på korta språkläror! Lektor
Örtenblad är tillräckligt gammal lärare för att veta, hvilken
skicklig användning pojkar redan nu göra af alla »vanligen»,
»nästan alltid», »någon gång» o. dyl. som tyvärr stundom
måste sättas dit. Hans angrepp på »herrar grammatici»
måste därför i dessa fall betecknas som alldeles obefogadt
och måtte ha berott på något tillfälligt dåligt lynne hos
den vanligen så älskvärde kritikern.
I afseende på ordföljden anför Ö. flere högst kuriösa
exempel ur Mendès; de måste dock, synes mig, så godt som
samtliga, äfven dessa, hänföras till kategorien observanda,
non imitanda. Då därför Ö. på sina ställen af de anförda
kuriositeterna drar den slutsatsen, att, mot grammatikornas
regler, sådan ordföljd ock kan inträda, tror jag detta vara
en smula förhastadt. Slikt visar endast, i huru hög grad
en modern fransk fin-de-siècle-artist kan våga misshandla —
visserligen icke alldeles opåtaldt*) ■— sitt vackra språk. Det
är tydligt, att den hittills på det hela så ovanligt fasta
franska syntaxen börjar lossna i flere af sina fogar; dock tro
vi ej, att så våldsamt framstörtande fribytare som Mendès
et consortes skola komma att i någon väsentlig mån bidraga
till dess fall. — Det vore f. ö. särdeles intressant att se
resultatet, om lektor Ö. ville försöka själf omredigera något
kapitel i franska grammatiken efter de nya sakförhållanden,
*) Jämför t. ex. René Doumic i Revue de deux Mondes : »Ort
lui (= à Rostand) reproche ... d’écrire trop dans la langue de tout
le monde. Il écrit en français. C’est un mérite, et devenu si rare^
aujourd’hui, qu’il peut bien tenir lieu d’originalité et qu’il distingue*
suffisamment M. Rostand de la plupart des écrivains de sa
génération. (Noten tillagd vid korr.-läsningen i juli 1900.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
