- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjätte årgången. 1900 /
213

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Genmäle.

213

> chen och Mägdlein (jämte Mägdelein), Sternchen och Sternlein
» o. s. v. Man förstår nu lätt, hvarför det t. ex. endast kan
heta Schweinchen (ej *Schiveinlein) : detta ord är på grund àf
. sin betydelse främmande för de ädlare stilarterna.
Bildningar på -lein användas stundom äfven i det talade
språket, men nästan endast då äldre personer tala till eller om
barn* Ett dylikt användande innebär en viss grad af
innerlighet, ofta äfven högtidlighet. Särskildt gäller detta om
namn. I vanligt språk heter det blott Fritzchen, Mariechen,
Häuschen o. s. v. En äldre person kan dock för att
åstad-~ komma nyssnämnda betydelsenyans tilltala ett litet barn
med Fränzlein, Hänslein, Gretelein o. s. v. Man torde nu
inse, hvilken betydelse bör tilläggas den af utg. alis icke
berörda formen Trudelein. Äfven en 70 år gammal fröken
kan af släktingar och vänner, utan att det väcker det
rin-; gaste löje, kallas Trudclien, men omöjligt Trudelein. Den
senare formen kan blott användas som smeknamn i fråga om
;små barn. Af hvad som här ofvan sagts är det klart, att
en författare mycket väl kan säga t. ex. Sie dachte in tiefer
Trauer an ihr totes Mütterlein. Ett barn däremot säger till
sina (ännu lefvande) anhöriga: Mütterchen (med stegrad
innerlighet äfven Mutter chen), Brüderchen o. s. v. (jämför
vidare noten till 48,20). Jag har härmed långt ifrån gifvit en
uttömmande utredning af denna svåra punkt; å andra sidan
är det ej min mening, att en kommentar till en skoltext
skulle innehålla så omständliga noter. Men då Herr B. nu
en gång nödvändigt vill sätta i händerna på skolgossar en
text, som vimlar af sådana former som Wässerlein (4,4; 38,4),
Brüderlein (40,5), Mütterlein (42,6), Feuerlein (65,16) m. fi., så
fordrar väl vanligt sundt förnuft, att kommentaren
innehåller någon antydan om dessa ords rätta användning; annars
måste ju lärjungen få den föreställningen, att alla dessa ord
på -lein tillhöra det allmänna språkbruket och alltså när som
hälst kunna begagnas. Och äfven med hänsyn till läraren
anser jag det vara i hög grad önskvärdt, att kommentaren
innehåller åtminstone ett påpekande af de språkliga
företeelser, texten har att bjuda på; han får ändå alltid nog att
göra med att komplettera och utveckla dessa antydningar,
hvilka omöjligt på hvarje punkt kunna vara uttömmande.
En annan fråga blir den, huruvida öfverhufvud en sådan
text som den af Herr B. utgifna kan vara lämplig för
skolans mellanstadium, för hvilket han uppgifver sig ha afsett
■den. Jag skall i det följande visa, att den är olämplig ej
jblott för »studenter och deras gelikar» utan i ännu högre

Pedagogisk Tidskrift 1900. 5 o. 6. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free