Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genmäle.
215
ej annat varit honom möjligt, det svårförklarliga i
formen.
S. 7,19. die Kirche ist aus; detta äfven i dagligt tal
allmänt brukliga uttryck omskrifves i anm. med det
ovanligare uttrycket der Gottesdienst ist zu Ende. För att ej
bibringa lärjungarna någon falsk föreställning om de båda
uttryckens resp. valörer hade textens uttryck bort
framhållas såsom det vanligare och mera idiomatiska.
S. 8,4. edeln; i ledigare stil säger man hellre edlen.
S. 9,10. I noten till detta ställe heter det »sich
aufplustern, blåsa upp sig.» leke med ett ord antyder
utgifvaren, att vi här ha att göra med ett från lågtyskan
stammande ord. Om man härmed jämför noten 3,26 till samma
ord i Ljunggrens och min upplaga af Hoffmann, »Auf nie
erstiegenem Gipfel», så skall man få en tämligen god
föreställning om Herr Bokelunds och vår resp. uppfattning af
de kraf, som kunna ställas på en kommentar. Men när
man, såsom vi gjort, ordentligt förklarar ordet, är Herr B.
genast färdig att uttala förkastelsedomen öfver en text, som
innehåller dialektfärgade ord. När däremot i den af honom
själf utgifna texten alldeles samma ord förekommer, är na^
turligtvis allt väl beställdt. Det gäller blott att ej för
lärjungen omtala, att här insmugit sig ett från lågtyskan
lånadt ord. Herr B. tyckes anse, att, så länge man ej
känner det onda, tar man ingen skada däraf. Man bör därför
så länge som möjligt, hålla barnen fjärran från kunskapens;
träd på godt och ondt. Det förargliga är blott, att en
illvillig läsare lätt kan komma på den tanken, att
kommentatorn själf ännu står på de menlösa barnens ståndpunkts
S. 30,20. Herr B. angifver här ett felaktigt uttal af
ordet Ocean: ’Ozean’. Han har visserligen härutinnan ett
stöd i Hoppes lexikon, som upptager detta uttal jämte det
riktiga: ’özeän’.
S. 39,1.. anhub; här hade det varit på sin plats att
anmärka, att detta ord tillhör den högre och poetiska stilen
(i vanlig prosa begann). Anheben i föreliggande användning:
har sin rot i den bibliska fraseologien : »Er hub an zu
sprechen». Äfven i visan heter det: »Ein neues Lied wir
heben an».
S. 40,8. Indem fing die Amsel an zu singen. Man hade
här väntat sig någon antydan om att indem i betydelsen in
demselben Augenblick är ålderdomligt och numera sällan
förekommande i vanligt skriftspråk. I folkspråket, särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
