Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 311’.
perf. part. Däremot ha aktiva former ofta »passiv»
betydelse såsom i uppsatsen på flera ställen (särsk. §§ 14 och
21) uppvisats i fråga om finita former. Detta gäller
emellertid äfven om infini ta t. ex. »min ägande gård», »mitt förande
skepp», »å dragande kall»*).
»Passiv» betydelse kan dessutom tilläggas ett verb på
annat sätt än genom -s:böjning af aktiva former.
Ordningen kan vara »passivbildande» t. ex. »Han har
ställt det bra för sig» oo »han har det bra ställdt för sig».
Eller också kunna vissa konstruktioner ha "kraft nog
att tilldela en aktiv form »passiv» betydelse t. ex. »Han
hade här godt tillfälle att beakta detta förhållande» oo
»Tillfälle att beakta!» (= som bör beaktas!). »Han är inte värd
att äga en sådan hustru» co »en sådan h\istru är väl värd
att äga» (= ägas). »Den där katten är inte värd att skjuta på.
Det torde väl sålunda få anses uppvisadt, att hvarken
aktiv form och aktiv betydelse eller passiv form och passiv
betydelse täcka hvarandra.
Det oriktiga antagandet af en dylik öfverensstämmelse
mellan form och betydelse har i våra grammatikor särskildt
medfört den följden, att kontrasten mellan »aktiv» och
»passiv» betydelse tillagts alltför stor vikt och rent af anses
hafva afgörande vikt för verbformernas indelning. Det är
på tiden, att man reducerar denna betydelsekontrast till
dess normala dimensioner. I denna uppsats har ett försök
härtill gjorts, och den motsvaras här af motsatsen mellan
status functionis (§ 11) och status expositionis (§ 14).
Det förefaller under sådana förhållanden som den bästa
utvägen att gifva termerna »aktivum» och »passivum» en
rent formell mening, och att i likhet med hvad som i denna
uppsats skett, med särskilda namn beteckna de mångfaldigt
olika konnexionskategorier, som det vid en undersökning
visar sig vara verbformernas uppgift att vid olika tillfällen
uttrycka.
•) Ännu mera tilltrasslas saken om man med Brate, Svensk
språklära § 138 gör ett verbs transivitet beroende på, om det kan
förbytas till personligt passivum eller icke. Talrika fall kunna
nämligen anföras, då vid ett aktivt transitivt verb ingen sådan
för-bytning kan äga rum t. ex. »frukta Gud», »vända någon ryggen»,
»kunna engelska».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
