Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Den romerske triiimvirn Marcus Antonius.
att pantsätta den. Någon dag därefter markte frun, att
bägaren var borta, och började hålla rannsakning efter den,
utan att mannen vågade yppa förhållandet. Frun trodde,,
att någon af betjäningen stulit den, och beredde sig slutligen
att underkasta dem tortyr för att förmå dem att bekänna..
Då tillstod mannen sin förseelse och bad ödmjukt om
förlåtelse.
Vi hafva förut nämnt, att sonen Antonius hade gift
sig med en sträng dam. Hon hette Fulvia. Om henne
säger Plutarchus, Antonii förnämste biograf, »att hon just
icke hade någon håg för ullspånad och hushållsbestyr,, att
hon däremot traktade efter att råda icke öfver någon vanlig
småborgare, utan att behärska en härskare, att kommendera,
en kommenderande, hvadan Kleopatra egentligen hade bort
betala Fulvia dressyrarvode för toffelregementet, hvarunder
Antonius stod, ty af Fulvia mottog hon honom redan tamd
och vand att rätta sig efter kvinnoröster.» Politik sysslade
Fulvia mycket med. Vid den tid, då Antonius blef bekant
med Kleopatra, låg hon i öppen fejd med Octavianus och
vållade honom mycken förtret. Till lycka för de båda
triumvirerna afled hon icke långt därefter.
I allmänhet utgjorde de romerska matronorna ett stolt
och ofta härsklystet släkte. Och de hade medel att göra
sin makt kännbar för männen. Likställigheten mellan
könen, som medföljer en åldrande kultur, har näppeligen
någonsin varit större än då. Särskildt erinra vi om, att
kvinna, gift eller ogift, hade full ägande- och
dispositionsrätt öfver ali sin ärfda och förvärf da förmögenhet. Hon
hade således uppnått ett mål, efter hvilket våra manliga
och kvinnliga emancipationssträfvare hittills förgäfves suckat.
Genast från sitt första sammanträffande med Kleopatra
fattade Antonius en kärlek till henne, som gjorde att han
glömde sig själf och hela världen, att han ingenting såg
utan henne och ingenting önskade annat än att vara
tillsammans med henne och uppfylla hennes önskningar. Det
var, såsom någon på skämt yttrade, som om den älskandes
själ tagit boning i den älskades kropp. ’Det var en kärlek, som
ingalunda dunstade bort med sinnesruset, utan glödde lika
varm vid dödens annalkande, då han var 56 år och hon i
sitt 40:de, således vid en ålder, då de sydländska
skön-heterna till stor del förlorat den »bouquet», som lockar en
blott sinnlig kärlek. Han kunde utan henne hvarken lefva
eller dö. Han följde med henne till Alexandria, där han
framlefde större delen af sitt återstående lif. Hans beteende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
