Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 Den romerske triiimvirn Marcus Antonius.
äfven under hvardagliga förhållanden gjorde, att han
föreföll andra människor besynnerlig. Då han satt som domare
för att afgöra tvister mellan konungar och folk, hände det
ofta att vaktmästaren kom in med någon biljett från henne.
Utan att det minsta akta på förhandlingarna läste han
biljetten och besvarade clen. Först därefter hörde han på
processen. En gång hade han infunnit för att åhöra en
föreläsning af en berömd lärd, vid namn Furnius, som
kände sig mycket smickrad af det höga besöket. Midt
under föreläsningen fick Antonius se Kleopatras bärstol komma
förbi på gatan. Genast for han upp från sin plats, stötte
undan dem, som sutto närmast, störtade ut ur rummet, och
några ögonblick därefter fick auditoriet på något afstånd se
honom vandra som uppvaktande efter bärstolen. I
umgänget med henne var han ödmjukt artig, kysste ofta vid
offentliga tillfällen hennes klädningsfåll och kallade henne
domina (härskarinna). Presenter gaf han, sådana endast han
kunde gifva. Den ena romerska provinsen efter den andra
lämnade han i förläning åt henne och hennes barn. Då
hon en gång önskade en sällsynt bok, skänkte han åt henne
biblioteket i Pergamum, 200,000 band, hvilka i värde
säkerligen öfverträffade de största bibliotek, som för närvarande
finnas i världen, t. ex. dem i London eller Paris.
En tid såg det dock ut, som om förbindelsen dem
emellan skulle kunna brytas. Dåliga underrättelser inlupo
alltjämt till Antonius från Rom. Octavianus, som nu var
återställd från sin sjuklighet, arbetade oförtrutet för sina egna
intressen. Den ene triumvirn,’ Lepidus, aflägsnade han på
eget bevåg från hans plats, och det var att befara att turen
äfven skulle komma till den frånvarande Antonius. Denne,
som omsider insåg, att det gällde hans vara eller icke vara,
ryckte sig, med uppbjudande af sin återstående viljekraft upp
ur ruset, slet sig ur Kleopatras armar och reste öfver’ till
Italien.’ Här uppbjödo de båda triumvirernas gemensamma
vänner allt för att hindra ett nytt medborgerligt krig med
däraf härflytande elände. De lyckades också åstadkomma
en försoning, som skulle beseglas därmed, att Antonius,
som under tiden blifvit änkling efter Fulvia, gifte sig med
Octaviani syster Octavia, en af de dygdigaste, ädlaste och
mest högsinnade kvinnor historien känner. Tillsamman
med henne tillbragte nu Antonius två lugna år i Italien
och hade med henne tvenne barn. Octavia blef honom
städse med innerlig kärlek trogen, äfven sedan han
förskjutit henne för Kleopatra, och efter hans död upptog hon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
