Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Den romerske triiimvirn Marcus Antonius.
striden borde stå till sjös, och det blef så. Slagets början
var visserligen icke gynnsam för Antonius, men till någon
afgörande ståndpunkt hade man ej kommit, då plötsligt på
något tecken Kleopatras eskader, 60 stora slagskepp,
hissade segel, trängde sig ut genom Antonii slaglinier med
förorsakande af stor förvirring och begåfvo sig i väg mot
Egypten. Både vänner och fiender betraktade en stund
med största förvåning afseglingen.
Var det blott kvinnlig räddhåga, som förorsakade
Kleopatras flykt, eller var det förräderi? Forntidens
författare påstå det senare och säga, att flykten var planlagd
redan före slaktningens början. Hade hon blott velat rädda
sin egen person, hade hon ju icke behöft draga hela sin
flotta ur striden. leke heller hade denna varit färdig att
på gifven vink genast följa henne. Kleopatra hade städse
visat en afgjord benägenhet att sluta sig till den mäktigaste.
Som mycket ung hade hon knutit en kärleksförbindelse
med Julius Cæsar, då denne lagt världen för sina fötter.
Hon följde med honom till Rom och drömde måhända
redan då den stolta drömmen att vid hans sida från
Kapitolium behärska världen. Under oredan efter Caesars död, då
det en tid såg ut, som om Pompeji söner skulle stiga till
stor makt, var hon älskarinna åt Gnæus Pompejus. Då
därefter Antonius blef den mest lysande stjärnan på det
politiska firmamentet, anslöt hon sig till honom. Nu kände
hon instinktmässigt, att denna stjärna var i nedgående.
Och hvad skulle vara mera ägnadt att befrämja hennes
ynnest hos den nye härskaren, än om hans seger vunnes
just genom henne? Härsklystnaden var hennes
hufvud-passion. I dens tjänst använde hon den enastående
tjusningsförmåga, hvilken dittills aldrig förfelat att göra verkan.
Hvad Plutarchus säger om Fulvia, att hon ville
kommendera en kommenderande, gäller i ännu högre grad om
Kleopatra. Hon ville härska öfver den, som behärskade
världen. Man måste medgifva att målet var högt. Och
medlen, som hon använde för att nå detta mål voro ganska
tidsenliga. Ty det var en samvetslös tid.
Aldrig har man haft större fog, än då det gäller att
förklara Antonii handlingar under den senare perioden af
hans lif, att spörja med fransmannen: öu est la femme?
Han fick äfven erfara sanningen af ett annat franskt
ordstäf:
X<a femme varie,
Fol est qui s’y fie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
