Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 Den romerske triiimvirn Marcus Antonius.
»Tiden var fullbordad», men icke för den eviga
världsfreden utan för den nya religion, hvars framträdande bildar
historiens medelpunkt. Sonsönerna till dem, som kämpat
under fanorna vid Actium, voro en längre tid i tillfälle att
se en märklig representant för denna religion vandra på
den eviga stadens gator. Det var en tältväfvare Tarsus i
Cilicien, således just från den stad, där Antonii ödesdigra
sammanträffande med Kleopatra ägde rum. Han var fattig,
och det förnäma Rom bevärdigade honom knappast med en
blick. Till på köpet var han sammanlänkad med en
soldat, som skulle ansvara för att han icke rymde, ty han
var fånge. Väl kunde det hända, då han om aftnarne
vandrade hem från sina besök hos trosfränder, att han en
stund stannade och lyssnade till bullret, som trängde ut
från marmorpalatsen, där societeten firade sina fester, och
»ideallifvet» lef des efter Antonii och Kleopatras recept, där
ljuskronor strålade, viner strömmade, juveler blixtrade,
dansen hvirflade, ock djärfva kvickheter flödade från fagra
kvinnors läppar. Det var kretsar, inom hvilka den utanför
varande aldrig fick sätta sin fot, ty därtill stod han i socialt
hänseende för lågt. Hvem skulle då kunnat tro, att efter
årtusen arrestantens namn skulle vara kändt i hvarje koja,
sedan festpalatsen länge legat i spillror, och de festande
äro platt förgätna?
Paulus å ena sidan samt Antonius och Kleopatra å
andra sidan voro icke synerligen åtskilda i tiden, ty ett
halft eller trefjärdedels sekel betyder ju föga, när det är
fråga om världshistoriska tidsrymder, men de voro
hvar-andras andliga antipoder. De voro hvar på sin sida
full-lödiga representanter för »de två hvarandra motsatta
världsåskådningar, » hvilka under växlande namn städse hafva
kämpat sin kamp i häfdernas barm och den enskildes»,
och som skola fortsätta denna kamp, så länge
mänskligheten finnes.
Ofvanstående uppsats ger sig icke ut för att komma
med några nya uppslag. Sådana voro för öfrigt obilligt att
begära rörande ett ämne, som blifvit behandladt af de
skarpsinnigaste forskare under årtusen. Uppsatsen har till
sina väsentliga delar blifvit föredragen som populär
föreläsning i en af våra större industristäder. Särskildt på så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
