Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det franska talspråkets syntax och fraseologi.
409
obrukligt i modernt talspråk, »de ri y aller point» öfverhufvud
omöjligt i modern franska. — »Elle paraît ne pas avoir été
coupable el., vanligare vid sammansatt infinitiv, n avoir pas
été coupable». Huruvida denna uppgift äger sin giltighet
i talspråket, anser jag vara, minst sagdt, tvifvelaktigt. I
alla händelser föredrar talspråket obetingadt framför båda
dessa vändningar: ’Elle ne paraît pas avoir été coupable’.
Slutanm. Mycket riktigt anmärker gram., att ett sådant
exempel som »Le roi, alors, fit avancer son cheval» tillhör
den högre stilen. I ledigare språk skulle man i själfva
verket föredraga: ’Alors le roi...’. — »Vid hopade adverbiala
bestämningar fördelas dessa på lämpligt sätt. Ex. Malgré
le froid, appès avoir dormi une bonne nuit, les enfants le
lendemain partirent gaîment du village». Den i sig själf
riktiga regeln sjmes mig vara af författarna oriktigt
tillämpad. En lämpligare fördelning af de adverbiala
bestämningarna torde följande formulering af exemplet förete: ’Le
lendemain, après avoir dormi une bonne nuit, les enfants
partirent gaîment du village maigre le froid’. För öfrigt
gäller det naturligtvis -om dylik hopning af adverbial, att
den om möjligt undvikes, i synnerhet i talspråket.
§ 290. »Ne . . . point», se anm. till § 289, 2.
Märk 2. »En suis-je pas la preuve?» hör knappast
hemma i en modern skolgrammatik utan snarare i en
afhandling om språkbruket hos 1600-talets skalder. Sådana
vändningar som »[je] sais pas», ’[je] peux pas’, ’c’est pas la
peine’ äro däremot vanliga i det familjära (och triviala)
språket. Det först anförda exemplet tillhör på grund af sitt
innehåll det litterära språket, där ne icke numera kan
utelämnas. Att, såsom så ofta sker, skrifva syntax utan att ta
hänsyn till de olika stilarterna kan lätt leda till de värsta
absurditeter.
§ 291. »Il est bienfaisant, mais point prodigue». Hellre
pas. — »A-t-il du bien?» påminner starkt om språket på
Moliéres tid. I modern franska föredrager man de la fortune
eller de V argent. — I ordspråket »Point de rose(s) sans épines»
är det ålderdomliga point fullkomligt på sin plats. Detta
hindrar dock icke, att man ofta får höra detta ordspråk
anföras under formen ?Pas de rose . .
Anm. 1. »Il me l’a assuré, bien plus, il me l’a juré».
Mindre litterärt bien mieux; i talspråket helst mieux que ça.
»C’est difficile, [et] même impossible». Et synes mig
svårligen här kunna utelämnas. För öfrigt säger man hellre:
’C’est difficile, c’est même impossible’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
