Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
Det franska talspråkets syntax och fraseologi. 414
»Il s’en est pen falln (äfven Peu s’en est fallu) qu’il n’ait
été tué». Mot detta exempel har jag intet att invända;
dock tror jag, att talspråket skulle föredraga vissa andra
vändningar, t. ex. ’Il a bien manqué d’être tué’. — »De
combien s’en faut-il que la somme n’y soit?» Jag tviflar
på, att man numera här skulle utsätta ne. För öfrigt är
hela uttrycket ålderdomligt. I ledig stil skulle man välja
en annan vändning, t. ex. ’Combien manque-t-il pour que
le compte y soit (el. pour faire le compte)?’
»II nie que cela soit». Ledigare och bättre: Hl nie cela’"
el. Hl le nie\ — »Ne doutez-vous pas qu’il en vienne à bout?»
Dylika vändningar tillhöra företrädesvis läroboksstilen. I.
det dagliga lifvet torde man ej ofta få höra en sådan sats.
Man väljer andra uttryckssätt, hvilka till betydelsen komma
denna nära, t. ex. ’Etes-vous bien sûr s’il en viendra à bout?’
— »II s’en faut deux francs que la somme y soit». Först
och främst bör det väl heta ’il s’en faut de deux francs’.
Vidare har jag svårt att förstå, hvarför författarna här
utelämna pleonastiskt ne, under det de utsätta det i det nyss
diskuterade exemplet »De combien s’en faut-il que la somme
n’y soit?» I detta senare synes mig meningen alldeles icke
vara negativ: tanken riktar sig på slutresultatet, den fulla
summan, och icke på bristen. I ’Il s’en faut de deux francs
que la somme n’y soit’, såsom det enligt min åsikt helst
borde heta, är meningen däremot negativ, i det man tänker
på den för tillfället befintliga bristen. Det är emellertid
svårt att resonera om dessa och dylika exempel, hvilka på
grund af sin något ålderdomliga karaktär i viss mån
undandraga sig den aktuella språkkänslans kontroll. Jag kan icke
finna, att dylika subtiliteter äro på sin plats i en
skolgram-matik; men skola de nödvändigt finnas där, anser jag det
å andra sidan vara herrar grammaticis skyldighet att söka
utröna hvad som mest öfverensstämmer med det moderna
språkets tendenser.
Anm. 2. »Que Napoléon ait été le plus grand général
de son temps, personne ne le niera», tillhör uteslutande le
style écrit. Något ledigare vore ’Personne ne niera que N.
ait été etc/ Men äfven denna sats är naturligtvis tämligen
främmande för talspråket.
4). »Tâchez d’éviter qu’il ne vous voie»; ne kunde
här gärna ha satts inom klammer i öfverensstämmelse med
den antydan, som redan kan spåras i regelns ordalydelse
(»vanligen»).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
