Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om accentueringen af grekiska egennamn vid deras försvenskning. 423
har participiet buren (jämför substantivet buren och namnet
Buren) alldeles otvifvelaktigt den starkare intensitetsaccenten
på första stafvelsen, men lika otvifvelaktigt är att den
andra stafvelsen på tonskalan ligger betydligt högre. I de
moderna europeiska språken är det i allmänhet
intensitetsaccenten, som är förherskande såsom stafvelseaccent ; en
modern europé har därför svårt att föreställa sig ett språk med
uteslutande eller öfvervägande tonalitetsaccent — åtminstone
gäller det om den, som ickç haft förmånen att höra
kinesiska. Till och med vi svenskar, hvilkas språk dock liksom
norskan, serbiskan och lithauiskan i tämligen utsträckt grad
bredvid den förherskande intensitetsaccenten använder
tonalitetsaccent äfven inom de särskilda orden (alltså såsom
stafvelseaccent; jfr exemplet här ofvan) och som alltså lättare
än andra borde kunna sentera beskaffenheten af ett dylikt
språk, kunna knappast tänka oss\ frånvaron af märkbarare
intensitetsskilnader.
Men ett sådant språk var just den klassiska grekiskan:
dess accentuering var »musikalisk», och de i grekisk skrift
använda accenttecken beteckna alltså
tonalitetsaccent. Då vi öfver en stafvelse sätta en akut accent,
ånge vi därmed, att denna stafvelse uttalas starkare, med
mera kläm och eftertryck än de öfriga; en akut accent i
•ett grekiskt ord betyder åter, att den accentuerade
stafvel-velsens ton var ungefär en kvint högre än grundtonen. Men
]häraf följer naturligen, att dessa accenttecken icke på något
vis motsvara hvarandra eller få användas om hvarandra; att
skrika ljudligt är icke detsamma som att gå högre i registret,
och en kvints intervall kan icke ersättas med något »forte»
eller »fortissimo».
Intensitetsaccentens grader kunna grafiskt lämpligen
betecknas med siffror, såsom t. ex. sker i Svenska
Akademiens Ordbok; den grad, som skulle betecknas med högsta
siffran, beteckna vi i vanlig skrift med akut accent, om vi
■öfverhufvud beteckna den. En skrifning Antigone kommer
därför enligt alla svenska accentbegrepp förmodligen att ut-
3 i 4 2 ’ ^
läsas Antigone. Den grekiska accentueringen Avnyovri
däremot kan endast återgifvas med notskrift:
»-
•—i-#-
ITTT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
