Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om accentueringen af grekiska egennamn vid deras försvenskning. 426
mit till de moderna västerländska och speciellt de germanska
folken. För bibehållande vid svensk transskribering och
svenskt uttal af detta sätt att accentuera tala alltså
följande skäl:
1) det har absolut prioritet inom språk med
intensitetsaccent;
2) det tillhör det språk, genom hvilket de införts i
Västerlandet ;
3) det är den form, hvari de införlifvats med den
moderna odlingen; och
4) det är det sedan århundraden häfdvunna.
För den motsatta kompromissens bedömmande bör man:
däremot ihågkomma:
1) man kommer därmed forngrekiskans eget uttal icke
ett spår närmare ;
2) man imiterar ej häller byzantinarnes uttal af
forn-grekiskan, så länge man af detsamma blott upptager den.
tvifvelaktigaste punkten, accenten;
3) man bryter fullständigt med det genom århundraden?
häfdvunna uttalet.
Facit af vår korta undersökning synes mig alltså vara,
att intet verkligt vetenskapligt, sakligt skäl och ännu mindre;
något opportunitetsskäl föreligger för en novation i de
gre*-kiska egenn ämnens uttal vid deras försvenskning. Utan att
behöfva frukta att vara vare sig gammalmodiga eller
ovetenskapliga kunna vi allt fortfarande lugn säga Homeros,
Sokrates, Euripides, Aristoteles, Anakreon, Sophokles o. s. v.
Hela resultatet af försöket att genomföra denna lika
onödiga som oriktiga »reform» synes mig blifva, att för en>
tid bortåt en häpnadsväckande inkonsekvens kommer att
göra sig gällande i de grekiska namnens uttal.
Tvifvelsutan kommer mången att, stödd på prof. Schücks
auktoritet, för de mera ovanliga namnen tillägna sig det af
honom föreskrifna uttalet; Mimnermos, Bakkhylides, Térpandros,
Alkestis o. a. skola säkerligen mycket lätt vinna insteg.
Svårare blir det kanske redan med Alkman, Anakreon eller
Sappho. Och många mansåldrar skulle säkerligen få förgå,
innan man på allvar kunde betrakta uttalet Sokråtes,
Aristoteles, Xenophôn, Homeros, Sophokles o. s. v. såsom i någon
mån rotfäst. Upphofsmannen själf har ju just i en del af
de namn, som djupast inträngt i bildningens elementer, icke
kommit sig för med att tillämpa sin princip; och när detta
sker på det färska trädet, hvad skall då ske på det torra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
