Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE PT7N.KTER I STATIKEN. 18’»
sig i (relativ) hvila, andra i rörelse, och bland de senare
kunna vi skilja mellan dem, som hafva likformig och
rätlinig rörelse (hvilket förut bör vara definieradt), samt
dem, hvilkas rörelse förändras till sin hastighet eller
riktning. Yi veta äfven, att en kropp kan öfvergå från ett
af dessa tillstånd till ett annat.
Men då vi ej kunna tänka oss en förändring utan
att tänka oss någon orsak till denna, så antaga vi, att
öfvergång från hvila till rörelse framkallas af en orsak,
hvilken vi kalla kraft.
Nu visar emellertid erfarenheten (hvilket uppvisas med
experiment), att, om en i rörelse stadd kropp försättes i
alldeles samma förhållanden som en hvilande kropp,
hvilken under inverkan af en kraft försättes i rörelse, så
blir hans rörelse föränderlig; men om däremot en i
olikformig eller kroklinig rörelse stadd kropp försättes i
samma förhållanden, under hvilka en hvilande kropp
skulle förblifva i hvila, så blir hans rörelse likformig och
rätlinig.
Man definierar därför kraften såsom det, som är
orsak till förändring af rörelsetillståndet, och kroppars
egenskap att, då de ej påverkas af någon kraft,
bibehålla sin hastighet och rörelseriktning, kallar men deras
tröghet.
Komma så exemplen på tröghet, hvilka mer eller
mindre äro desamma i alla läroböcker. Många af dem
äro dock sådana, att de ej synnerligen belysa just det,
som skall exemplifieras, utan snarare helt andra lagar,
hvilka ej mera sammanhänga med trögheten än så till
vida, som hvarje mekaniskt fenomen förutsätter densamma.
Så t. ex. det bekanta exemplet, att en pistolkula,
af skjuten mot en öppenstående dörr, ej stänger densamma,
utan gör ett hål däri. Hvad som vid detta fenomen
beror på trögheten, är egentligen blott, att dörren ej
stänger sig själf, innan skottet aflossas, ty endast då är
den ej utsatt för någon kraft; då skottet träffar den,
utsättes den däremot verkligen för en sådan, fastän denna
kraft genom sin egendomliga natur af häftig stöt har
den egenskapen att ej förmå stänga dörren. Att denna
icke stänges af stöten, bevisar därför ej mer för dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
