Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
K. Y. LUNDQVIST.
har, aflades af de efter en lång beredelsetid till dopet
admitterade katekuinenerna. Det var, så vidt vi förstå,
ingalunda välbetänkt af Luther att i sin Lilla katekes
till dessa bekännelsestycken lägga ännu flera, nämligen
sina egna förklaringar af de samma, och det är
afgjordt förkastligt att än vidare fortskrida på samma
väg. Luthers Lilla katekes vilja vi ha kvar. Blir den,
som ofvan sagts, slutmålet för kristendomsundervisningen,
hvilken ju bör syfta till personlig sanningstillägnelse, så,
hvilken härligare trosbekännelse kunna vi erbjuda de
unga, än den, Luther gifvit oss i sin barnalära? Men
den egentliga läroboken får och bör ej hafva
bekännelse-karakter. Detta är så uppenbart, att någon
meningsskiljaktighet därom aldrig borde göra sig gällande. Ty låt
vara, att barnen kanske ej så synnerligen mycket sentera
själfva formen, det är dock en oafvislig plikt för oss,
som veta bättre, att här handla i den strängaste
öfverensstämmelse med hvad sanningen så väl religiöst som
psykologiskt och pedagogiskt bjuder oss och ej génom vare
sig ackommodation efter det häfdvunna, vördnad för en stor
auktoritet eller, och allra minst, genom invecklade
dogmatiska syllogismer söka försvara en position, som är ohållbar.
Den andra anmärkningen mot prof. Norrbys arbete
gäller frågeformen, hvilken på förut anförda grunder bör och
för länge sedan hade bort utdömas. Den vördade Förf. säger
ock i sitt förord, att han ingalunda af någon förkärlek
för denna form bibehållit den, utan endast »emedan han
funnit affattandet af en för barn afsedd lärobok i
kristendomen med fortlöpande, icke af frågor afbruten
framställning öfverstiga sin förmåg-a». Då och då tycker man sig
emellertid förnimma, huru Förf. riktigt kämpar med de
svårigheter, som det erotematiska framställningssättet, äfven det,
och kanske i högre grad, erbjuder. Så, då han t. ex. vill hafva
fram den sköna tanken, att Kristus i inledningsorden till
sin bön: »Fader vår, som är i himmelen» velat lägga
lärjungarna på hjärtat att bedja med tro, kärlek och hopp,
måste det ske genom frågor, sådana som: »Huru beder
du, då du af hjärtat säger »Fader» till Gud?» — »Huru
beder du, om du af hjärtat säger »Fader vår?» o. s. v.
Den högt ärade Förf. får förlåta mig, men jag kan ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
