Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄLLSKAP OCH FÖRENINGAR.
125
ling af speciella anlag vore ett mål för skolundervisningen.
Ini. hade ock i historiken förbisett skillnaden mellan olika
bildningslinjer och tillgodoseendet af speciella anlag. Tal.
redogjorde för tidigare åsikter och karakteriserade nutidens
uppfattning som den, att flera sätt funnes att åstadkomma
allsidig bildning, nämligen de olika bildningslinjerna, hvilken
åsikt vore vida skild från 1700 talets »snilleval», som afsåg
att utveckla blott det, hvarför anlag funnes, med
försummande af utvecklingen i Öfrigt. Viktigt vore, att de bildade
ägde icke blott fackkunskaper utan allsidig bildning för att
kunna uppskatta andras fack, ty värdera kan man blott
det, som man i någon mån känner. Ännu betänkligare
än från samhällets synpunkt vore från individens sträfvan att
tidigt göra honom till specialist; tal. åtminstone vore
tacksam för, att ingen tagit fasta på de olika s. k. anlag,
han på olika utvecklingsstadier möjligen röjt. Hvarje
intresse röjer icke lärjungarnes blifvande individualitet, som
ofta sent nog af slö j ar sig. Under ynglingens hela
uppväxttid kan man icke fälla något afgörande omdöme om hans
individualitet. Om man alltför mycket specialiserar hans
undervisning, kan man skada honom för lifvet genom att
locka honom in på en bana, för hvilken han sedan visar sig
icke hafva kallelse. Vår skollagstiftning hvilar på
grundsatsen, att man har med omyndiga att göra, hvilkas framtida
frihet att välja lefnadsbana man ej har rätt att kringskära.
Rektor Lindroth ställde sig på inledarens sida och trodde,
att man gjorde samhället bästa tjänsten genom att kraftigt
utveckla lärjungens egendomlighet.
Löjtnant Cederblom trodde samma regel gälla för att
skolarbetet skulle nå sitt mål, som för att ett anfall i strid
skulle lyckas: splittring af krafterna förtoge framgången.
Riktigast vore att öfverväga, hur lång tid borde ägnas åt
det intellektuella arbetet i skolan, åt lärjungens kroppsliga
utbildning och åt att bibringa honom färdighet att använda
sina händer till nyttigt arbete och mellan dessa tre
uppgifter fördela undervisningstiden.
Koll. Dufvenberg påpekade, att diskussionen kommit att
röra sig om valfrihet i undervisningen, som förut
behandlats af sällskapet, och formulerade sin uppfattning af denna
i fyra satser i anslutning till rektor Schwartz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
