Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den franska smakriktningen i 1700-talets
svenska litteratur.
Af E. Schwartz.
I tvänne högst förtjänstfulla litteraturhistoriska
läroböcker, såväl Warburgs länge använda som den nyligen af R.
Steffen utgifna, betecknas den franska smakriktning, som var
rådande i vår litteratur under Frihets- och Gustavianska tiden,
såsom >>franskt-A;fø,ms/n>. Då med nämnda term afses den
litteratur, som är karakteristisk för Ludvig XIV:s glansdagar
och som stod — såsom Steffen säger — »i sin fullaste
blomstring omkring 1670,» kan en sådan beteckning
näppeligen anses vara fullt korrekt. Det är visserligen sant att
den franskt klassiska periodens litteratur ännu under 1700-talet
stod på många håll i högt anseende och imiterades, såväl
i vårt som andra kulturländer, men till alla delar obestridt
var detta anseende ingalunda under 1700-talet och man kan
icke säga att nämnda århundrades skönlitterära utveckling
i stort sedt följde endast de banor, som beträdts af de stora
klassiska skalderna. Af de nämnda läroboksförfattarnes fram
ställning kan man emellertid lätt få den föreställningen, att
det nya i 1700-talets litteratur (i vårt land åtminstone före
1790-talet) utgöres endast af upplysningens idéer beträffande
religion, moral, samhälle och vetenskap, och denna
litteraturs konstnärliga form i allt väsentligt skulle vara den
samma som den klassiska periodens.1) Detta vore i själfva
verket en egendomlig historisk företeelse, så mycket
egendomligare som smaken inom den bildande konsten —
särskildt inom den dekorativa — under samma århundrade
undergår icke obetydliga omgestaltningar. Upplysningstiden
kan visserligen sägas vara mera destruktiv än nyskapande
och dess hufvudintresse rörde sig ingalunda på det estetiska
området, men eget vore, om de litteraturformer, som nått
sm fulländning under Ludvig XIV:s dagar, kunnat vara
tillfyllest för en tid med så många nya tankar, med en så
skiljaktig syn på lifvet i det hela.
*) En sådan uppfattning kan måhända ock inläggas i O. Syhvans
mot mig riktade anmärkning i Nordisk tidskrift 1904, sid 334.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
