Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 E. SCHWARTZ.
Att verkligen så mycket nytt framkom äfven från
konstnärlig synpunkt, att 1700-talet i estetiskt afseende icke bör
betecknas såsom rätt och slätt en gengångare af »période
classiqne», skola vi i det följande söka visa genom att erinra
om en och annan hithörande företeelse i den franska och
vår egen litteratur.
Den egentligen »klassiska perioden» i franska
litteraturen omfattar en rätt kort tidrymd, ungefär åren 1660—
1690. Redan vid slutet af denna tidrymd framträda
nämligen tendenser, som med tiden skulle rubba den klassiska
litteraturens prestige. *)
Ett utmärkande drag för den franskt klassiska smak
riktningen är, som bekant, dess höga uppskattning af den
antika litteraturen, hvars traditioner man förmenade sig
bevara, men hvars alster betraktades såsom snart sagdt
oupphinneliga mönster. Redan 1687 dristar emellertid Perrault
i en discours i Akademien uttala den åsikten:
Que 1’ön peut comparer, sans crainte d’etre in juste,
Le siècle de Louis au beau siècle d’Auguste;
en åsikt, som han närmare utvecklar i »Paralleles des
andens et des modernes» (1688 —1693). Perrault gifver
därmed första signal till den strid som sedermera förnyad skulle
under 1700-talet splittra de litterära kretsarna i tvänne
partier, »les anciens» och »les modernes». För oss förefalla
dessa angrepp på antiken ofta tämligen ofarliga. Meningen
tyckes mindre ha varit att förneka de gamles mästerskap
än att bekämpa en uppskattning, som omöjliggör ali tanke
på framåtskridande. Till en början ställer sig Fontenelle
på Perrauits sida kontra den franska klassicitetens förkämpe
Boileau. Striden förnyas, då den lärda madame Dacier
afslutad sin berömda öfversättning af Iliaden och Lamotte
Doumenic, Histoire de la littérature frainjaise, räknar till
période classique» — : celle à laquelle s’applique proprement la
dénoniination de classiqne — tiden 1660—1688. De närmast
följande decennierna (1688—1715) utgöra enligt honom en période
de transition då redan en ny strömning bildar si g. — Vi benämna
i det följande Doumenics period 1715—1750 »rokokon , tiden 1750—
1790 upplysningstiden s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
