Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
än benämningen »släktnamn», som för eleven är förvirrande
genom sina olika betydelser. Äfven »artnamn» kan gifva
anledning till en falsk association med naturalhistoriens
artnamn. Att såsom förf., typografiskt jämnställa med
termerna »dividua» och »individna», de tämligen olämpliga
försvenskningarna »delbara» och »odelbara artnamn» är ock
mindre lyckadt. Om ordets delbarhet är ju icke här fråga.
— På tal om terminologi vilja vi fästa uppmärksamhet vid
den i anm.rs tanke mindre lyckade termen »torrprosa» för
normalprosa.
Äfven från andra synpunkter än det grammatiska
systemets och terminologiens erbjuder Beckmans språklära stort
intresse genom sitt rikhaltiga innehåll, vittnande ofta om
en viss finhet och skärpa i uppfattningen af de enskilda
språkföreteelserna.
Mera anmärkningsvärda ofullständigheter i uppgifter
höra åtminstone till undantagen. Ett sådant kan
anmärkas t. ex. i den i anm:s tanke icke särdeles lyckade
tempusläran. Där behandlas en passant, den vanliga
om-skrifningen för futurum exaktum med har såsom
undantagsfall. Så sid. 100: »Dock kan har afse framtid», och
sid. 136 i en anm.: »Då missförstånd ej kan uppstå, kan
har jämföra med en tillkommande tid.» Detta är allt.
Sid. 29 säges om pluralen till tema: »Knappast
brukligt är temor af tema.» Lärjungen borde få veta, om det
finnes en mera bruklig form och huru den heter. — Sid. 35
säges att »titlar ibland stå med, ibland utan slutartikel
framför namn». Denna uppgift är vilseledande, då förhållandet
är, att vissa titlar i ifrågavarande fall alltid förekomma
utan (ex. lektor P.), andra med slutartikel (ex. adjunkten
P., statsrådet P.), andra åter vackla (ex. licentiat el. -aten P.).
Versläran kunde ha varit något fullständigare. Man
saknar där uppgifter om sådana versformer som senaren
(i Fritjofs saga), pentameter, terziner (i Geijers Karl XII),
asklepiadeisk och sapfisk strof. Där lämnas ock i den
historiskt ordnade redogörelsen för versformerna den uppgiften
att »nyromantiken fordrade större frihet i formvalet». En
större frihet — gentemot de franska versformerna —
fordrade redan Höijer under sengustavianska tiden (1790
—1810) och af den samma begagnade sig ock de sengus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
