Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
Rent kvantitativt taget lida vi ingen brist på läroböcker
i kyrkohistoria. Men lärarne i ämnet torde dock vara
tämligen ense om att det trots både Eklund, Hildebrand, Keijser,
Lövgren, Tönder Nissen och Cornelius mer än väl finnes
rum för ytterligare försök att fylla den ingalunda lätta
uppgift en sådan lärobok har sig förelagd. Det hufvudsakliga
syftet med dessa rader är att fästa uppmärksamheten vid ett
dylikt, enligt min mening värdefullt försök, utgånget från
vårt broderland i öster, nämligen det första af de arbeten,
hvilkas titlar läsas här ofvan.
Redan de båda ansedda namn, som på titelbladet träda
oss till mötes, båda godt för bokens värde. Äfven utan
närmare kännedom om de båda författarna borde man ha
rätt att vänta, att professorn i kyrkohistoria och rektorn vid
»normallyceet», förenade i en författarfirma, sknlle
åstadkomma en synnerligen god lärobok, vetenskapligt
vederhäftig och pedagogiskt taktfull. Och vid bokens genomläsande
känner man sig icke besviken.
Då jag nu går att något närmare motivera detta
omdöme, ligger det nära till hands att göra jämförelser med
våra motsvarande svenska läroböcker. Det skulle emellertid
föra för långt att i detalj genomföra dessa jämförelser; jag
nöjer mig med en och annan punkt och inskränker mig då
till de tre af våra läroböcker, som vunnit mest spridning
vid de allmänna läroverken, nämligen Cornelius, Hildebrand
och Lövgren.
Redan i innehållsförteckningen finna vi då ett
erkän-nansvärdt framsteg, nämligen en allvarlig sträfvan att låta
en förnuftig kronologisk ordning behärska framställningen.
Det är dock orimligt att som Cornelius och Hildebrand
indela nyare tidens kyrkohistoria efter de olika
kyrkosam-funden och först redogöra för lutherska kyrkan från början
till slut, så för den reformerta, så för protestantiska sekter,
så för den romerska kyrkan och slutligen för den grekiska.
Det är icke lätt för läraren att under sådana
omständigheter göra det klart för lärjungen, att de olika
kyrkosamfunden ha stått i ständig attraherande och repellerande
växelverkan med hvarandra och att mer eller mindre samma
strömningar ha gjort sig gällande inom dem alla, fast de
tagit sig skiftande uttryck. Det historiska sammanhanget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
