Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
icke blott åt Franzén, Wallin och Schartau utan också åt
Rosenius, Wieselgren, Wikner, Hauge, Grundtvig, Martensen
och Kierkegaard. Hvad som bör tagas upp i en lärobok,
blir i många fall en smaksak; rnen att svenska läroböcker i
kyrkohistoria till den grad negligera broderlandet i söder, att
ej ett ord finns om Grundtvig och Kierkegaard, det hör dock
till sådant som är svårt både att förstå och att ursäkta.
A andra sidan finner man, att Gummerus-Rosenqvist
åtminstone gjort ansatser till en välbehöfiig reduktion af
sådant som med den knappa tid kyrkohistorien har åt sig
tillmätt i skolan, för lärjungarna knappast kan bli annat
än årtal, namn och slagord utan lefvande innehåll, dugliga
på sin höjd att vid examen visa upp i parad, om man har
en okritisk censor. De trinitariska och kristologiska
lärostriderna ha t. ex. fått maka åt sig betydligt, likaså
lärostriderna inom den lutherska kyrkan efter Luthers död.
Öfverhufvud förmärkes en afgjord sträfvan att göra
skildringen lefvande och njutbar genom att begränsa den till
få, konkreta bilder, sammanhängande med hvarandra och
med det kunskapsmaterial lärjungarna inhämtat från annat
håll, och dock icke förflyktigade till något slags allmän
kulturskildring utan koncentrerade till det som verkligen är
af värde för kännedomen om det religiösa lifvets utveckling.
Tonen är vida aflägsen från predikande men på det hela
taget väl ägnad att låta de händelser och karaktärer, som
framställas, tala sitt eget språk till hjärtat.
Härmed är nu icke sagdt, att boken skulle vara något
ideal. Därtill äro redan tryckfelen alltför många. En annan
sak, som verkligen är störande, är det ofta ganska tunga
språket. Jag vågar icke inlåta mig närmare pä detta
kapitel, emedan jag icke är tillräckligt hemmastadd i Finlands
svenska språk för att bedöma, hvad som i förf:s hemland
är fullgod vara. Men nog blir man en smula fundersam,
när man möter uttryck sådana som dessa: »Ehuru en
lärjunge af Augustinus, var hans uppfattning i själfva verket
semipelagiansk» (sid. 53), eller: »Inkvisitionen fick till sin
uppgift att äfven motarbeta trolldomsväsendet genom att
efterspana, döma och betraffa trollkarlar och häxor
(häxprocesser). Många bragtes genom tortyr att bekänna hvad
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
