Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 449 SKRIFTLIGA PROFVEN H.T. 1905.
at vero Polyphemum Homerus cum immanem ferumque finxisset,
cum ariete etiam colloquentem facit eiusque laudantem fortunas,
quod, qua vellet, ingredi posset, et, quæ vellet, attingere. Recte
hic quidem; nihilo enim erat ipse Cyclops quam aries ille prudentior
Franskt öfversättningsprof.
En af La Fontaines fabler innehåller ungefär följande. En
varg och ett litet lamm hade gått att dricka ur samma bäck.
Vargen hade stor lust att döda lammet för att äta upp det, men han
tvekade att göra det utan någon förevändning. För att finna en sådan
började han att gräla på lammet och ropade: »Understå dig icke
att grumla vattnet, som jag skall dricka.» — »Men, herr varg,»
svarade lammet med sin mildaste stämma, »Ni glömmer, att vattnet
alltid rinner nedåt, och att Ni ställt Er ofvanför mig.» — »Hvad säger
du», skrek vargen, »tror du dig vara lärdare än jag? Jag skall säga
dig, att jag känner naturlagarna mycket bättre än du. Jag måste
straffa dig för din näsvishet.» — Sedan han sagt detta, kastade han
sig öfver lammet, sorn han sönderslet, och hvaraf han sedan gjorde
sig en god måltid.
Tyskt öfversättningsprof föp latinlinjen A oeh reallinjen.
Att hunden är ett mycket klokt djur, framgår af följande
berättelse, som nyligen stod att läsa i en tidning. En person, som
skulle företaga en utländsk resa, bad en vän under sin frånvaro
taga hand om en hund, som han var mycket fästad vid. Vännen
efterkom hans önskan och fann sig mycket road af hunden. Det
förargade honom dock, att hunden plägade hoppa upp och lägga sig
i hans bekvämaste länstol. En dag föll han därför på den tanken
att narra bort hunden från stolen på följande sätt. Han tittade ut
genom fönstret och ropade plötsligt: »Nej, se katten!» Hunden
sprang då fram till fönstret, men när han vände tillbaka för att åter
intaga sin plats i stolen, fann han denna upptagen och blef mycket
snopen. Han lade sig emellertid på golfvet och låtsade sofva. Men
om en stund sprang han åter till fönstret och började skälla.
Husbonden blef då nyfiken och. steg upp för att se, hvad som var på
färde. Men knappt hade han lämnat stolen, förrän hunden med ett
hopp var uppe i denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
