Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kjederqvist, J. Ett och annat om språkundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT OM SPRÅKUNDERVISNING. 99
Den öfversättning, som då begäres, har så litet som
möjligt att skaffa med det gamla sättet att lära sig
enöf-versättningsläxa. Vi minnas nog, hur det gick till på vår
-egen skoltid, i tyska i synnerhet. Många fingo
öfversättningen ’dragen’ för sig och kunde till en tid reda sig på det
viset, men det hämnade sig förr eller senare. Och jag får
säga, att jag visst inte underskattar den kunskap, som måste
ligga bakom förmågan att kunna reda sig hjälpligt och till
och med lemna en nöjaktig öfversättning, genom att ha
’läst öfver’ på det viset, att en annan dragit för en.
Tvärtom, jag anser det som ett resultat af de omkring 800
lektioner i tyska, som de fem nedre klasserna gifvit, och jag skulle
vilja karaktärisera det som en förmåga att -gissa sig fram,
som ingalunda är värdelös, men som icke heller är mycket
värd, eftersom den icke utgår från säker kunskap och därför
icke leder till ökad kunskap. Ett stycke svårare prosa,
eller ett stycke poesi med fri ordställning, trotsade för en
studiosus af den sorten hvarje bemödande att öfversätta.
För en annan, som läste på, bestod arbetet däri, att
han slog upp de för honom obekanta orden på läxan.
Därvid stannade det icke sällan, och när han inte lyckades vid
förhöret, blef han missmodig och tog kanske fram en
glos-bok för att dokumentera sin flit, som han inte fått något
för -—. Det. kan ju hända, att han inte slagit upp glosorna
själf, men det fanns nog de, som voro tillräckligt naiva för
att tro, att de uppfyllt allan rättfärdighet med att skrifva
glosor.
En tredje, som kommit öfver en svensk öfversättning
till texten och läst igenom den en gång, fick kanske mera
valuta för sitt arbete, o. s. v.
Den handledning, som läraren nu skulle gifva i
öfver-sättningskonst består i att inskärpa de egenskaper, som
-en vårdad öfversättning bör hafva. Den skall vara trogen
och språkriktig. Och han visar så, hur dessa kraf
tillgodoses. Trogen blir öfversättningen därigenom, att alla de
tankar, som texten gifver uttryck åt, blifva fullt återgifna,
ingenting tillagdt och ingenting fråntaget, ingenting
för-vanskadt och ingenting påbättradt. Språkriktig blir
öfversättningen kort sagdt, därigenom, att svenskan är
lättfattlig och naturlig. Det arbete, genom hvilket man får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
