Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
; 14
MAGNUS LEMOINE.
påtagliga. Fråga är ock, om ej sambandet mellan
elektricitet och magnetism kunde tas före elektrokemien.
Härigenom vinner man, att man får den elektrodynamiska
definitionen på strömstyrkan, innan man kommer*till dess
kemiska verkningar.1)
Elektriska strömmars magnetiska fält.
Inledningen till den elektriska strömmens magnetiska
verkningar kan man få på följande sätt. En kort magnet
upphänges i närheten av en rak, vertikal strömbana. Den
strävar att ställa sig så, att den är vinkelrät mot
sammanbindningslinjen mellan strömbanan och nålens mitt. En
magnet påverkas endast av magnetiska krafter, d. v. s.
av ett magnetiskt fält. I närheten av en rätlinjig elektrisk
strömbana finnes således ett magnetiskt fält. Ett sådant
ha vi förr undersökt dels med en s. k. provmagnet, dels ock
med järnfilspån. Redan med provmagneten kan man se,
att kraftlinjerna gå i cirklar omkring strömbanan, då den
strävar att ställa sig vinkelrätt mot en från magneten till
tråden dragen linje. Bättre synes detta, om den
strömförande tråden stickes genom en kartongskiva, på vilken
järnfilspån strös. Vid försiktig knackning på kartongen
ordnar sig järnfilspånen i cirklar, tydligast närmast tråden,
mindre tydligt längre bort. Förfogar lärosalen över några
ackumulatorer, kunna starka strömmar med fördel användas
(20—30 amp.); dock lämna ett par kromsyreelement fullt
tydliga resultat. För att variera experimentet bör man
upprepa det genom att spänna tråden horisontel och hålla
kartongskivan parallell med tråden. Spånen ordnar sig nu i
linjer, vinkelräta mot trådens riktning.
En magnetisk kraftlinje definerades ovan som den väg,
en tänkt nordpol skulle gå, om den fritt lämnades åt sig
själv. Att denna definition gäller här, framgår särskilt
av experimentet med provmagneten. Ännu ett kan dock
Att Chicago-kongressen definierat ampere genom dess
elektrolytiska verkningar, gör intet, då denna definition är avsedd endast
for praktiskt bruk, icke att på något sätt ersätta C. G. S.-enheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
