Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KHAFTLINJEBEGREPPET I ELEKTRICITETS LÄRAN. 13
där H är jordrnagnetismens horisontalintensitet och a
utslaget. Möjligen skulle någon mera begåvad lärjunge vid
laborationerna också genom svängningsförsök kunna
bestämma produkten av H och M och därigenom få den
jordmagnetiska kraften, något som helt säkert skulle väcka hans
livliga intresse. Magnetens tröghetsmoment, som här ingår,
blir dock något, som han får ta som faktum, då ju härtill
fordras matematiska förutsättningar, som han icke har.
På tal om magnetisk influens är det av vikt att
framhålla, att denna företeelse är analog med elektrisk fördelning
i dielektrica: en »förflyttning» av positiv magnetism åt
ena ändan av en järnstång gör denna till en nordända.
Det är detta, som sker, när elementarmagneterna tänkas
ordna sig. »Förflyttningen» av magnetismen sker alltid
under uppväckande av krafter, som sträva att återställa
de magnetiska förhållanden, som de voro före
magnetiseringen. Ett arbete åtgår att åstadkomma en fördelning
(magnetiseringsarbete), men arbete behöves icke för att
bibehålla fördelningen. De diamagnetiska företeelserna
förklaras därigenom, att i vissa kroppar sker den magnetiska
fördelningen i lägre grad än i luft.1) Överallt, där
magnetiska krafter finnas, äger också en magnetisk fördelning
rum, vars storlek är beroende på olika ämnens
beskaffenhet. Störst är den i järn. — Begreppet, induktion torde
kunna sparas till elektromagnetismen; det sist sagda skall
dock underlätta uppfattningen häraf.
Om man såsom Moll gör, vill börja elektrodynamiken
med elektrokemi, torde det knappt vara nödvändigt att
redan vid början tala om den elektriska strömmens
magnetiska verkningar. (Jämf. Molls lärobok).
Spegelgalvano-meterns konstruktion, om man behöver använda den, torde
kunna lämnas alldeles åsido; man visar bara, att det är ett
känsligt instrument. Behöver man ett mätinstrument för
starkare strömmar, vore kanske en
Hitzdraht-ampereme-ter det bästa, emedan strömmens värmeverkningar äro mest
*) Dressel, Elementares Lehrbuch der Physik, sid. 677 (i tredje
upplagan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
