Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ANMÄLNING AK OCH RECENSIONER.
konsekvent genomförd teori, gamla åskådningar och nya förekomma
om varandra. Detta måste leda till oreda och verka vilseledande
för nybörjaren i det kemiska studiet. Från pedagogisk synpunkt
sett är sålunda boken ingalunda mönstergillt utarbetad.
Till stöd för mitt omdöme vill jag taga några exempel ur
läroboken. Författaren framhåller vid beskrivningen av salters
framställning visserligen ej direkt men ändock tämligen tydligt, att det
är jonerna hos salterna, som reagera. I synnerhet framgår detta
vid beskrivningen av olösliga salters framställning, där det står, att
sulfat fälles med sulfat, fosfat med fosfat av de positiva jonerna
K, Na och H4N. Vidare har författaren konsekvent genomfört det
beteckningssättet för elektrolyternas molekyler att först teckna deras
positiva jon och därpå deras negativa jon. Likaså har författaren
mångenstädes, i den nya upplagan mer än i den första följt principen
att benämna ett salt efter dess joner. Antager man, att ett salt
består av joner och att saltets reaktioner och karaktär betingas av
dessa joner, så är den naturliga nomenklaturen den att benämna ett
salt efter dess joner. Författaren talar sålunda om ferrohydrat
(ej järnoxidulhydrat), ferrihydrat, stannohydrat, ferrosulfat,
ferri-sulfat, ferrooxalat o. s. v. men skriver dock järnklorur, järnklorid,
tennklorur, tennklorid. Nog frågar man sig, varför icke skriva
ferro-klorid, ferriklorid, stannoklorid, stanniklorid, allra helst som dessa
salter stå under rubriken »ferrosalter, hållande jonen Fe11»,
»stan-no salter, hållande Sn11» o.s.v. Likaså stå t,ex. under rubriken
»mer-kuriföreningar, hållande Hg11» merkurinitrat, merkurisulf atmen
mer-kurikloriden och jodiden gå under namnen kvicksilverklorid, -jodid;
likasom merkurokloriden ocli -jodiden gå under namn av
kvicksilver-klorur, -jodur. Andra klorider gå likaledes under de gamla namnen
ss. klorsilver, klorbly, klorbarium o.s.v. Författaren säger dock icke
klorzink utan zinkklorid. Likadan är benämningen av jodider och
bromider. Har författaren bibehållit den från Berzelii tid
härstammande åskådningen, att dessa salter icke äro de s. k. syresalterna
»jämnbördiga», eller är detta skrivsätt bibehållet endast av
förbiseende? Från pedagogisk synpunkt är författarens inkonsekventa
behandling av nomenklaturen givet förkastlig.
Som nämnt är, talar författaren i överensstämmelse med det
dissociationsteoretiska betraktelsesättet om salter av positiva joner.
Men å andra ställen får man se sådana uttryck, som salter av starka
eller svaga baser. Det sistnämnda uttryckssättet är ju ett
föråldradt talesätt från Berzelii dagar. Berzelius, som ansåg, att ett salts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
