Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
133
■detta sistnämnda salt också är en bas? Vidare finnas flere olösliga
metallhydrat, vilka icke färga lakmus blå. Anser författaren dessa
kroppar icke vara baser? Å andra sidan finnas salter, som färga blå
lakmus röd, t. ex. lösliga zinksalter. Anser författaren dessa
zink-salter vara syror? Vi veta, att alla dessa salters reaktioner med
lakmus bero på hydrolys. Det är således strängt taget ej
natrium-karbonatet, som färgar röd lakmus blå utan det i sodalösningen
genom hydrolys uppkomna natriumhydratet. Författarens
definitioner av baser och syror äro sålunda icke blott vilseledande, utan
föra rent av till absurditeter.
Möjligen skulle någon kunna invända, att i författarens
definitioner på baser och syror ingå också deras lutaktiga, resp. sura
smak. Om man i definitionerna å dessa kroppar med
lakmusreak-tionen sammankopplar dessa sistnämnda egenskaper, så måste
visserligen de anförda exemplen surt natriumfosfat och zinksalter
utgå, men man måste också från baser och syror utrangera för det
första alla olösliga sådana, vilka ju varken ha smak eller
lakmus-reaktion, exempelvis kopparhydrat och stearinsyra samt dessutom
alla de lösliga, som sakna smak, exempelvis kiselsyra och borsvra,
vilka sistnämnda väl även författaren räknar som syror.
Än olyekligare synes mig författaren ha varit vid behandlingen
av kapitlet om salter. Han har nämligen sökt följa Berzelii
åskådningssätt och har därför som typisk framhållit den metoden för
saltbildning att låta syror inverka på baser. Och han har följt
Berzelii åskådning så troget, att han till och med säger, att salter
innehålla bas och syra och att de benämnas efter basen och syran. På
tal om surt natriumsulfat säger nämligen författaren,»det innehåller
på samma mängd bas som det vanliga eller neutrala saltet dubbelt
så stor mängd syra» (sid. 16). Och å sid. 13 säger författaren »det
i varje fall uppkomna saltet får namn efter den bas och den syra, av
vilka det uppkommit.» Vidare: » salter som uppkomma av ammoniak
kallas ammonium-alter; bildas de av salpetersyra kallas de nitrat».
Hur skall en gosse kunna finna likheten uti eller sambandet mellan
orden ammoniak och ammonium eller orden salpetersyra och nitrat?
Förvisso skall han ha svårt att » orientera sig över den moderna
kemiens egendomliga språk» för att citera några ord ur författarens
förord. Man har här svårt att värja sig för den misstanken, att
författaren icke fått klart för sig, att hans och Berzelii definitioner på baser
och syror äro varandra helt olika. Berzelius använde ej sådana ord
som nitrat o. s. v. Han skrev nämligen icke ammoniumnitrat utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
