Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språkförenkling och stil. 261
tecken, efter ett utrop eller en befallning utropstecken. Kolon
användes någon gång vid direkt anföring.
2. Komma sättes dels mellan fullständiga
hufvudsafser, dels för att skilja relativa, temporala och kausala
bisatser från öfriga satser i en mening.
Anm. Äfven vid fin ala, konsekutiv a, koncessiva,
kon-ditionala och komparativa satser, då de någon gång användas
eller förekomma, sättes komma. Komma sättes äfven före
och efter appositioner och parentetiska uttryck, när de någon
gång användas eller förekomma.
Hvilken af våra gossar eller flickor på 12 eller 14 år
skulle behöfva fela mot dessa regler? Hvilken lättnad 1
Och villkoret — är blott att skrifva enkelt, tydligt och
koncist. Blott vid mera invecklade sats- och periodbyggnader,
sådana som vi äro tämligen vana vid, måste komma sättas
vid indirekta frågesatser och att-satser. Men äro de korta,
framställningen, resp. periodbyggnaden enkel, kort och
koncis, då behöfves för uppfattningen icke komma
framför dessa satser. Fransmannen sätter, som bekant,
icke komma vid dessa. Våra moderna eller vissa af våra
moderna författare göra det icke.
Ideellt sedt gäller detsamma vid andra korta
bisatser. Intressant är att iakttaga våra moderna författares
interpunktion. Man må därför förlåta oss denna lilla
ex-curs in på ett gebiet, som mera framlockar småleendet
kanske eller sarkasmen än allvaret. Må man förlåta oss
blott för en gångs skull. Kommat försvinner, som sagdt,
vid fråge- och att-satser. Längst synes det hafva en
benägenhet att bibehålla sig mellan fullständiga
hufvud-satser. En viss benägenhet har komma att bibehålla sig
vid relativa satser, men en och annan författare utelämnar
det äfven vid dessa, isynnerhet vid korta satser, andra
utelämna det äfven vid korta temporala och kausala
bisatser. Och det beror ej på bristande förmåga att
kommat era, utan ser det ut att vara afsikt. I själfva verket
kunna kommata undvaras utan att tydligheten däraf
lider, då satserna äro korta och periodbyggnaden enkel
och koncis. Dessa bisatser infogas i sammanhanget
omedelbart alldeles som de underordnade satsdelar de
motsvara, liksom de utan vidare användas för enkla underord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
