Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälningar och recensioner.
Bensow, 0., Kristen barnalära enligt den heliga skrift
och den evangelisk—lutherska kyrkans bekännelse framställd.
Stockholm, Norstedt & Söner, 1907. X + 165 sid. Pris
bunden 1 krona.
En av de svårigheter, med vilka kristendomsundervisningen
arbetar, framför allt i de lägre klasserna, är mängden av samtidigt
använda läroböcker. Det är inte lätt att göra undervisningen
enhetlig, då lärjungen skall gå av och an mellan bibel, en samling
bibliska berättelser, katekes, psalmbok och kartbok. Här vill nu
kyrkoherde Bensow ingripa hjälpande genom att till ett sammanslå
n: o 2 och n: o 3 av de uppräknade böckerna. Han tänker sig
också sin bok använd på alla de stadier, där eljest de två nämnda äro
i bruk. Av realskolans klasser är det således de tre första det
gäller.
Vid ett bedömande av boken måste det först konstateras, att
den är användbar endast för en lärare, som obetingat vandrar i
teologiens allra som mest traditionella banor. Förf: s lärobok i
tros- och sedelära för fjärde och femte klasserna är svår nog i
det avseendet, men denna, som mer kommer in på rent historiska
frågor, är, om möjligt, värre. Det är verkligen ett rent kuriosum
att i en bok, vars författare på titelbladet heter »docent vid
Uppsala universitet», finna en så orubbad tro på hela den
gammaltestamentliga lagstiftningens gudomligt-mosaiska karaktär
(särskilt sid. 40—42), på Jesajas författarskap till sångerna om
Jahves tjänare (sid. 54), på söndagen såsom en direkt
fortsättning av den gammaltestamentliga sabbaten (sid. 31—32. 156),
på Mark. 10, 14 som bevis för barndopets nödvändighet (sid.
107), på den apostoliska trosbekännelsen såsom »i huvudsak
stammande från apostlarnas tid» och den
nicensk-konstantinopoli-tanska såsom antagen av mötena i Nicea och Konstantinopel (sid.
132), på kung Björns tillåtelse till Ansgar att predika i Sverige
(sid. 133), på den atanasianska trosbekännelsens satser såsom
ovillkorligen logiska konsekvenser av förtröstan på
syndaförlåtelsen genom Kristus (sid. 141) m. m. dyl.
Denna orubbliga traditionstrohet är det väl ock, som är
skulden till att förf. då och då använder den farliga konsten att låta
ett uttryck betyda något helt annat, än vad ordalagen och samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
